Dags för femte pianofestivalen på Svaneholm

I månadsskiftet är det dags för årets upplaga av Pianofestivalen. Den femte i ordningen. - Nu har vi blivit så inarbetade att vi har en grund att stå på när det gäller pianister. Flera av dem som varit här kommer gärna tillbaka, säger Stefan Waldemarson som tillsammans med Stina Backlund arrangerar festivalen för Vemmenhögs Härads Fornminnes- och Hembygdsförening. Men han framhåller att ambitionen naturligtvis är att kunna bjuda publiken på nya gäster varje år. - Det brukar inte vara några problem. Än så länge har ingen tackat nej till att medverka. Orsaken tror Stefan Waldemarson är stämningen i den lilla salongen som bara tar 70 personer. - De får tillfälle att komma nära publiken. Tidigare år har vi till exempel haft pianister som låtit åhörarna välja vilket stycke som ska avsluta konserten. För Olof Höjer som inleder årets festival med en Chopin-afton är det tredje gången han medverkar. - Situationen i stora konsertsalar är oerhört konstlad. Normalt ser pianisten inte ens publiken för allt ljus. Förhållandena här på Svaneholm är egentligen mycket bättre för den här musiken. Återvänder till Svaneholm och pianofestivalen gör också Jan Lundgren och Elise Einarsdotter. I övrigt framträder Staffan Scheja, Maria Lettberg, Maria Orlovskaya samt Monica och Carl-Axel Dominique. De senaste årens tema med en blandning av klassiskt och jazz består. Likaså ges en ung pianist chansen att få spela bland de mer erfarna och rutinerade. - Tanken med festivalen är att visa upp hela bredden av pianister, säger Stefan Waldemarson. I år är det Maria Orlovskaya, blott 23 år gammal, och med studier i både Köpenhamn och Malmö bakom sig som får höras bland de mer rutinerade. Känd för de flesta är väl redan Staffan Scheja. Numer innehar han en professur i Stockholm och har dragit ner på antalet konserter. - Men han ville hemskt gärna komma när vi frågade. Det enda kravet var att spelningen inte störde semestern, berättar Stina Backlund. Planer på att flytta festivalen från Grevinnans salong till slottets riddarsal som kan ta 200 personer har funnits men för att inte förlora den intima känslan valde arrangörerna hålla kvar vid så som det hittills varit. - Jag provade idén på Jan Lundgren men han tyckte absolut att vi skulle hålla kvar vid det lilla formatet, inflikar Stina Backlund. Och så fick det bli.