Caesars (Siesta, 30/5)
Nu var det inget som kom att påverka framträdandet. Caesars har utvecklats till en pålitlig livemaskin. Där de förr kunde framstå som närmast nonchalanta på scen, strålar de idag av säkerhet.
Så har de också numera en omfattande låtkatalog att ösa ur. Redan öppnande "Strawberry Weed" - tillika titelspår från senaste albumet - satte nivån högt. Det var nästan så det kändes som ett upplopp snarare än ett startblock.
Bandet har en förmåga att hitta de enkla riffen, Klassiskt färgade med länkar till 60-talet. Men det är sällan så det låter. Visst hackar Farfisa-orgeln sig in i medvetandet med närmast kirurgisk precision. Visst är de medryckande melodierna synnerligen handklappsfrämjande. Och den där tamburinen rasslar ständigt. Om inte faktiskt så i vart fall i bakhuvudet. Men det blir aldrig inställsamt.
Caesars balanserar sitt set väl. De skulle kunna köra tio treminuters popkarameller på raken. Men det håller inte om man vill vidga vyerna. Ett lugnare mellanparti ger framträdandet en komplexitet det knappt gick att hoppas på.
Bra, bra Caesars!