Borgquists speglar utvecklingen i samhället

Historien om Borgquists hatt-, möss-, pälsaffär och verkstad är i stora delar en spegling av samhällets utveckling sedan mitten av 1800-talet. Det handlar om mode, om järnvägens tillkomst och skolsystemets utveckling. I stort sett det mesta som hände i samhället styrde verksamheten i det lilla familjeföretaget.

År 1866 grundades företaget av lantbrukarsonen Per Borgquist. Hans äldre bror tog över gården efter föräldrarna och Per Borgquist hänvisades till ett annat yrke. Han reste till Danmark där han lärde sig konsten att sy mössor och blev därmed mösskräddare. Efter några år återvände han till hemstaden Trelleborg och startade den egna firman P.Borgquist. I början låg företaget på Östergatan i hörnet mot Kontinentgatan, det som i dag kallas bankahörnan. 1878 flyttade firman till ett äldre hus på Algatan. Ett par år tidigare, 1873, föddes Per Borgquists son Axel. Så snart han var gammal nog började Axel Borgquist utbilda sig hos sin far. Efter att ha blivit gesäll på svenskt vis reste han, precis som sin far, utomlands för att få sitt mästarbrev. 1892 flyttade han till Berlin där han stannade i tre år. Axel Borgquist var väldigt konstnärligt intresserad och fick så småningom arbete på designavdelningen på ett större företag i Berlin som också tillverkade huvudbonader.

När han kom tillbaka till Trelleborg hade hans far varit sjuk sedan en tid och Axel Borgquist fick ta över företaget. Butiken hade då börjat sälja både mössor från den egna verkstaden liksom importerade hattar från flera av de största och förnämsta tillverkarna i Europa. Dessutom såldes pälsvaror som mössor och sjalar. Den sociala utvecklingen gjorde att efterfrågan på hattar ökade och spred sig till fler samhällsklasser. Fler hade råd att köpa hatt. Borgquists kunde då utöka företaget och byggde 1907 till fastigheten på Algatan. Axel Borgquist såg till att den egna produktionen blev modern utifrån vad han upplevt i Berlin. Att tillverka en skärmmössa krävde både åtskilliga arbetsmoment, specialverktyg och specialtillverkade träblock i olika formar. Blocken specialbeställdes och tillverkades i det närbelägna snickeriet hos Larssons begravningsbyrå.

Under början av 1900-talet levererade Borgquists åtskilliga mössor till de olika uniformsyrken som fanns representerade i Trelleborg. Brevbärare, stinsar, poliser, tulltjänstemän och andra bar uniformer med tillhörande mössor. Därmed bidrog samhällsutvecklingen till Borgquists framgångar.

Samtidigt satsade butiken på att sälja hattar av högsta kvalitet med märken som Borsalino, Christy's och Stetson. Den som inte hade råd att köpa en hög hatt till ett högtidligt tillfälle kunde hyra en hos Borgquists för exempelvis en begravning.

Butiken, med sitt vackra glastak som fortfarande finns kvar, var sobert inredd med vitmålad inredning med gulddetaljer. I butiken stod Axel Borgquists hustru Anna Josefina. De fick tillsammans sex barn. När Axel Borgquist avled 1959 tog två av barnen över verksamheten, dels sonen Malte Borgquist som var utbildad körsnär och dels dottern Julia. Julia hade, precis som sin mor, hand om butiken. Både Malte och Julia hade arbetat i föräldrarnas företag under många år.

Malte drev verkstaden där uppemot sex sömmerskor arbetade samtidigt. Som utbildad körsnär utvecklade han också företagets försäljning av pälsvaror. Försäljningen av hattar minskade kraftigt på 50-talet. En orsak var bilismens intåg. Att bära hatt och köra bil gick inte ihop. I stället blev de så kallade sportsmössorna vanligare. På 60-talet, då allt fler tog studentexamen, ökade också tillverkningen av studentmössor. Många elever från Söderslättsgymnasiet gick till Borgquists för att prova ut sin vita mössa med svart skärm. Julia Borgquist tyckte mycket om ungdomar och det hände att hon rotade fram några gamla hattar från vindsförråden och sålde till dem för en liten peng. Hattarna användes som en del av de spex som studenterna hade månaden innan de slutade.

Då Julia och Malte Borgquist blev för gamla fanns det ingen som ville ta över verksamheten. Precis som så många andra hantverksföretag så minskade efterfrågan tillförmån för det massproducerade. Att använda hattar och skärmmössor blev också ovanligare och 1978 lades företaget ner och lite av en epok i Trelleborgs företagshistoria gick i graven.

Jenny Isaksson