Björnen - mer än en skandalklubb

Handbollsklubben Björnen från Sjöbo upplever några omtumlande veckor som saknar motstycke i klubbens historia. Vårsäsongen har inte bara kretsat kring de sportsliga framgångar klubben haft utan lika mycket - ännu mer - kommit att handla om fylleri, våld och polisanmälningar. Jag är inte säker på att den bild som kommit fram av Björnen den senaste tiden är den korrekta. Det är den naturligtvis - på ett sätt. Den verklighet som kantat Björnens verksamhet har varit eländig och bestått av flera anmärkningsvärda händelser. En ordförande från Hörby har föreslagit 18-årsgräns på matcherna på grund av fylleriet i hallen. Två näsben har knäckts i rask takt och inte mindre än tre spelare polisanmälts för misshandel. Idrottens eget regelverk brukar vara tillräckligt för att sätta åt busar och råskinn. Gula och röda kort är ett effektivt vapen i det avseendet, men rapporter till förbunden och längre avstängningar förekommer. Att ett övergrepp på planen mynnar ut i en civilrättslig process är däremot ytterst sällsynt. Jag har själv inte varit på plats och sett de aktuella näsknäckarmatcherna i Färsingahallen. Om de smällar som delats ut varit planerade och välriktade knock out-slag eller bara olyckliga incidenter, det har jag ingen uppfattning om. Ord står mot ord. Vad man ska vara medveten om är att en sporthall inte är någon skyddad zon i samhället. Idrotten får aldrig användas som alibi för okontrollerat våld eller misshandel. För de som blivit utsatta för något sådant är det en demokratisk rättighet att göra en polisanmälan, sedan är det mindre intressant om övergreppet skett i en lägenhet, ute på stan eller på en handbollsplan. Avsiktlig misshandel ska inte tolereras någonstans, i någon form. Tre spelare i HK Björnen är alltså polisanmälda. En slump? Eller är det så att vissa spelare - i jakten på seriesegern - har brustit i omdöme? Oavsett vilket bör spelare och ledare i HK Björnen ta en ordentlig diskussion om den senaste tidens händelser. Matchen mot Lågan har filmats, en kassett finns på Skånes Handbollsförbunds kansli. Kanske vore det en god idé om "björnarna" samlades i flock för att se filmen och betrakta sitt försvarsarbete med kritiska ögon. Den senaste tidens turbulens kan ge bilden av en stökig handbollsklubb som tappat kontrollen på både publik och spelare. Det är inte alls min uppfattning. Viktigt är att skilja på de enstaka händelser som drabbat A-laget - och på klubben i stort. För mig står HK Björnen för något helt annorlunda. Som en klubb som vill något med sin handboll - inte bara dra runt den. Det finns en ambition och ärlighet som genomsyrar hela verksamheten. Jag var själv på plats och såg onsdagens match mellan Björnen och Ystapågarna och blev positivt överraskad av arrangemanget. Flera hundra på läktarna, festlig spelarpresentation, musik, pausunderhållning, duktig speaker. Jag har sett en hel del handboll under årens lopp men aldrig upplevt något liknande i division 3-sammanhang. HK Björnen tar ett socialt ansvar, ger hundratals ungdomar en rikare fritid. Man har gott om engagerade ledare och en ordförande, Anders Enering, som lägger ner sin själ i klubben. Jag förstår om Enering är brydd och besviken i dag. Det finns inte någon ordförande i världen som vill att verksamheten ska sättas i samband med alkohol, våld och polisutredningar. Det sänder ut helt galna signaler. Till ungdomar. Till föräldrar. Till sponsorer. HK Björnen ska ta turbulensen kring A-laget på största allvar och ägna sig åt självrannsakan. I övrigt bedriver klubben en exemplarisk verksamhet. Det får inte glömmas bort.