Belöningen gör hunden

Men alla valpar är olika så det gäller först att komma underfund med vad just den valpen helst vill ha som belöning. För en del hundar fungerar föda som den bästa belöningen i hela livet. Hunden tröttnar inte på att få godis. För andra hundar kan det vara en speciell, älskad boll. För en tredje grupp kan det vara att husse/matte glatt klappar om hunden. Vissa hundar kan byta från en belöningsform till en annan. Min egen tioåriga tik föredrog kamp som belöning tills för några år sedan. Sedan dess har hon blivit mer och mer fixerad vid föda. Nu tror jag att i just hennes fall beror det på att hennes tänder börjar bli slitna och hon börjar bli stel i ryggen. Kampen är inte lika lockande längre. Belöning (positiv förstärkning) börjar vi ju med så snart vi fått hem valpen genom att vi kallar på hunden när den ska få mat - första steget till inkallning. Det följs snart av att hunden ska kunna sitta, vänta på tillåtelse att gå ut eller liknande, ligga mm. Hunden belönas varje gång och omedelbart den gör rätt. Men det är ju ett mycket kort moment som belönas. Vi vill att hunden ska kunna göra som vi vill under en längre period utan att hunden hela tiden belönas. Men i början, när hunden lär sig ett nytt moment är det effektivaste att förstärka (belöna) varje gång hunden gör rätt. Det kan också handla om delar av ett moment. Innan hunden kan gå fot måste den hålla kontakten med oss. Därför belönar vi varje gång hunden tar kontakt, dvs tittar upp mot förarens ansikte, trots att vi ännu inte börjat gå. Sedan tar vi ett steg medan hunden fortfarande tittar oss i ansiktet - belöning. Men vi kan ju inte hålla på och belöna efter varje steg. Så vi börjar kräva lite mer och det blir lite längre mellan belöningarna. Fem steg och en vändning till höger - belöning. Fem steg och en vändning till vänster - belöning. Hunden lär sig snabbt mönstret. Efter en kort tid kommer hunden att slarva i början men följa med i vändningen väldigt snyggt. Naturligtvis för efter vändningen kommer ju belöningen. Ju längre moment vi kör med fast intervall mellan belöningarna, ju slarvigare blir hunden i början av momentet. På samma sätt fungerar det om vi kräver att hunden ska sätta sig fyra gånger innan vi belönar. Två dåliga sättningar, en halvbra men den sista blir bra för då kommer belöningen. Om vi då går tillbaka till hundens ursprung, vargen, så kommer inte vargens belöning, föda, med en bestämd regelbundenhet. Om vargen skulle ta bytesdjur varannan eller var tredje gång - alltid - skulle inte vargen lägga ner särskilt mycket energi på de mellanliggande jakterna. Just oregelbundenheten gör att vargen jagar lika intensivt varje gång; man vet ju inte när belöningen kommer. När vi tränar våra hundar är det hela tiden vi som kontrollerar belöningen. Vi bestämmer när hunden får belöningen. För att få hunden att satsa fullt ut och göra momenten så bra som möjligt ska hunden leva på hoppet, att det är just i detta momentet som belöningen kommer. Det gäller att variera intervallen mellan belöningen slumpmässigt runt ett rimligt medelvärde, t ex var tredje gång. Hunden kan belönas efter fyra korrekt utförda moment, sedan efter ett moment, därefter efter två osv. I genomsnitt blir det ungefär var tredje gång. Just att variera när belöningen kommer har visat sig vara det effektivaste sättet under träningen. Men det gäller att föraren inte fastnar i ett mönster, t ex fyra - två - ett - fyra - två ett. Även det mönstret lär sig hunden så småningom. Man kan inte gå och sova när man tränar hund. Så småningom är det dags att föra in ytterligare variation i träningen. De flesta hundar rangordnar hur de uppskattar olika belöningar, t ex kan en kamptrasa vara den bästa belöningen, sedan en boll, därefter godis, sedan klapp och vänliga ord och nederst på skalan bara vänliga ord. Varje hund har sin egen rangordning så hur den ser ut måste hundföraren undersöka. Alla hundar uppskattar inte godis under arbete. Min treåriga schäfertik bryr sig inte om godis under arbete. Om föraren skiftar mellan de olika formerna för belöning blir det ännu lättare att variera sig inför hunden och öka oförutsägbarheten i belöningssystemet. Det blir då möjligt att hålla uppe hundens förväntan under hela tävlingspasset eller hela den långa kvällspromenaden då hunden ska gå "fint".