Annorlunda situation för Prahl och MFF

Lite grann har Tom Prahl levt sitt tränarliv i sexårsperioder. Vart sjätte år har han fört ett lag till serieseger, hela tiden i allt glamourösare sammanhang. 1973 vann han division 6 med Onslunda IF, 1979 division 3 med IFK Kristianstad, 1985 division 3 med Kirsebergs IF, 1991 division 1 med Trelleborgs FF och 1997 allsvenskan med Halmstads BK. Sex säsonger - sedan serieseger. Det finns sämre mönster att inrätta sitt tränarliv efter. Ja, ett undantag gjorde Tom förstås år 2 000, när han inte kunde bärga sig utan tog sitt andra SM-tecken med HBK. Ett fullt förlåtligt snedsteg, tycker vi som lärt oss uppskatta den halländska fotbollskonsten under Roy Hodgsons ledning på 70-talet. Frågan är om 2003 faller in i mönstret? Ska man tro den del av den svenska fotbollsexpertisen, som var samlad på upptaktsträffen i Helsingborg, kommer det att bli så. Malmö FF vinner SM-guld. 43 procent av deltagarna - representanter för media, förbund och elitklubbar - pekade ut MFF som guldfavorit. Förra årets mästarlag Djurgårdens IF fick nöja sig med 15 procent. Lite klyschartat påstår de flesta fotbollstränare att man måste ha stolpe-in för att vinna en serie. Duktiga fotbollsspelare och duglig taktik räcker en bit, men inte hela vägen; det krävs tur också. Och visst, lite gödsel under skorna har Tom Prahl säkert haft med sig från lantgården utanför Onslunda. Men Tom Prahls framgångar bygger mer än något annat på kunskap, engagemang och fingertoppskänsla. En mer respekterad tränare finns icke att uppbringa i landet. Varje klubb vet att Prahls underskrift på övergångspappren är det samma som att sätta en kvalitetsstämpel på verksamheten. Inför årets allsvenska start befinner sig Tom Prahl dock i en något annorlunda situation än tidigare. För första gången lever han under favorittryck. Under sejourerna i Trelleborgs FF och Halmstads BK var det ingen som krävde guld och gröna skogar, vilket var ett ganska behagligt slagläge för Prahl. Han gillar att uträtta stora saker med små medel. Och i fjor, när Prahl knöts till MFF, var det i synnerhet AIK eller Helsingborgs IF som skulle vinna allsvenskan. Men den här gången handlar det alltså om att hantera press och infria förväntningar. Hur klarar han det? Till sitt förfogande har Tom Prahl allsvenskans kanske bredaste och bästa spelartrupp, nu gäller det bara att få ihop alla bitar. Djurgårdens IF har visserligen mist sin charmante kreatör Stefan Rehn, men har kvar spelare som Kim Källström och Johan Elmander. På de "opinionsmätarapparater" vi fick oss tilldelade i Helsingborgs kongresscenter, tryckte jag själv fram Djurgårdens IF som seriesegere - och blev "nedröstad". Bara 15 procent trodde på Djurgården, nästan tre gånger fler på MFF. Hade folk känt till Tom Prahls bakgrund som pålitlig guldmakare vart sjätte år, hade förmodligen MFF:s favoritbörda blivit ännu större. Jag snackade med Tom om karriärens alla seriesegrar i går. Han mindes - och sa: "För mig var det precis lika roligt att vinna division 6 med Onslunda IF. Känslan att besegra Järrestad i den avgörande matchen var precis lika skön som att vinna SM-guld på Örjans Vall. " Oavsett vilket lag det blir som vinner fotbollsallsvenskan, finns det redan en vinnare. Det låter knäppt, jag vet, men den vinnaren är sporten fotboll. I fjor kom i genomsnitt 10 149 åskådare till varje allsvensk match. 1992 låg motsvarande siffra på 4 194. Det är en märkvärdig ökning som resten av fotbolls-Europa förvånas och imponeras över. Faktum är att fotbollsallsvenskan i dag är en av de mest publikdragande ligorna i hela Europa. Den 5 april startar den 74:e upplagan. Jag tror på Djurgårdens IF. Men hoppas på Halmstads BK. Alla har vi våra brister.