"Åkermans ruta"
En förträfflig position att njuta av de, som lussegeneralen Olle marknadsförde dem föra några veckor sedan, skönsjungande skönheternas ljusa och klara röster. Lika perfekt är inte en plats på stråken - den första bänkrad man alltid trängdes i biograferna Sagas, Röda Kvarns, Scalas eller Rios matinékö för att nå - om det plötsligt börjar ljuda från ens rockficka. Mobiltelefonen kom jag så småningom ihåg att stänga av innan den hade hunnit ställa till det. Missljudet satte i stället igång efter det att jag tagit två snabba bilder på lussetåget och precis stoppat ner kameran i fickan. Det råkade ha varit de sista rutorna på filmen. Återspolningens väsande ljud satte igång just i samma ögonblick som lussekörens ansvarige, bageribasen Tom-Göran, vid pianot tätt intill mig klinkade in ljusdrottningen och hennes tärnor i rätt ton för luciasång och uttåg. Aldrig tidigare har jag virat en rock så många varv runt ett och samma föremål i dess innanmäte. Och tänk så onödigt lång tid en automatisk återspolning av film kan ta när man hamnat i en prekär situation. Nog om det lusseäventyret denna julmånadens mittersta lördag som man i övrigt helst vill glömma om man ser väderleksmässigt på saken. I stället beger vi oss ut i rosenrabatten - i dag bestående av ett sextiotal julrosor! Håll tillgodo!
