"Åkermans ruta"

Tämligen omgående fann jag dock en dylik investering onödig. Vi har ju katten, snart 14-årige Sigge. Han, liksom säkert flertalet övriga katter (företrädesvis de som tillåts röra sig både ute och inne), är experter på att pejla väder och vind. Redan i dörrspringan ger familjens fyrbente "Pohlman" klart besked om väderlekssituationen. Som efter den onödigt kyliga natten till fredagen. Att dottern eller gäststudenten över huvud taget fått ut den frusne kattåldringen när de gick till skolbussen var en prestation. Men han var väl rejält nödig. In som ett jehu for han i alla fall när jag hämtade tidningen. Att han sedan gick förbi den matskål, han alltid brukar ha raka spåret till, för att inta en plats på det vinterbonade uterummets golv var ett klart bevis på väderlekens art. När Sigge väljer den eluppvärmda golvklinkern före matskålen då är det säkert uppemot tio minusgrader ute. Mössa och handskar på! Kylslaget var det också under den spa-resa jag förärat hustrun i julklapp och som jag givetvis också själv bokat in mig på. Vi genomförde trippen sistlidna helg och fick klart besked om att sydvästvinden biter även vid den tyska Östersjökusten så här års. Men det heta glühweinet på en av de små mysiga fiskrestaurangerna i Wismars gamla hamn (Alter Hafen) gjorde underverk efter fotvandringen i den äldsta stadsdelen men sina många minnesmärken från svensktiden. Jag nämnde i fredagens tidning att veckändan i Tyskland blivit blöt. För undvikande av illvilliga konklusioner vill jag påpeka att blötan i huvudsak bestod av vanligt vatten. Nämligen i form av bröstsim (det enda simsätt hustrun och jag lyckas utöva utan att riskera eventuella åskådares onödigt stora förnöjsamhet) i poolen samt ett par underskönt uppmjukande visiter i bubbelbadet. Utöver hustruns extrabeställning av massage, manikyr och solbad stannade våra SPA-övningar vid detta. En lugn och skön vistelse som dock inte lyckades bota min förkylning. Så man får väl finna sig i att hosta vidare ett tag till. God helg!