"Åkermans ruta"

Det kom ett samtal från en fiskare. En norrlänning med vattnet utanför Simrishamn som nuvarande arbetsplats. Något försvar för torskfisket var det inte fråga om. Bekymren gällde i stället jycken som vägrar passera sin nykonstruerade ingång till kojan hemma i Kalix.

Nyheter • Publicerad 11 mars 2003

- Min labrador har fått en så kallad vipplucka, en sån där med gångjärn upptill och som den ska öppna med nosen när den ska in eller ut. Men den vägrar, berättade fiskaren och hussen Innergård (jag snappade inte förnamnet). Hund äger inte jag - däremot en åldrig hankatt som, i irriterade familjemedlemmars ögon, i tid och otid vill ut eller in (nu i mars mest ut) och därför förvandlat oss till någon form av mänskliga ständigt vajande vippluckor. För att få svar på Kalixhussens spörsmål kontaktade jag först kulturredaktören som är bonushusse till den golden retriever (som bekant väldigt närstammande till labradoren) vilken ofta figurerar i den dahlströmska spalten. - Svält den först lite grann och lägg sedan godis bakom luckan, var hans förslag. Jag tyckte jag behövde få lite mera kött på benen (köttben som "luckbete" hade kanske inte heller varit så dumt?) så jag ringde Allehandas hundexpert, Hansson på syskonavisan i Trelleborg, och fick ett liknande men mera uttömmande besked. Han betonade att en labbe alltid är hungrig och kan lockas med vilken föda som helst. Men godis är ju alltid godis när hunden ska göra något utöver det vanliga. - Vad gäller den där vippluckan är det bäst att utöva inlärning i små portioner. Börja med att ha luckan helöppen. Upphängd i ett band kan den sedan sänkas steg för steg så att hunden efterhand måste knuffa upp den med allt större ansträngning. Lämpligt givetvis att locka med något på andra sidan luckan så att det hela uppfattas som kul och inte farligt alls. Så, labbehusse Innergård, nu är det bara att ringa hem till Kalix och berätta för hustrun/matten att jycken behöver lära sig vipptekniken stegvis. "Lucka" till! ? och från, förhoppningsvis. Min hustru huserar tack och lov inte lika avlägset men det dröjer tills strax före midnatt innan vi ses. Sista chansen för i år att födelsefira en underbar kvinna i sina bästa år. Där har hon för övrigt alltid varit. Åtminstone sen jag föll pladask för henne - när hon stod där leende och lutande sig mot en bordskant en danskväll på Saltan 1983.

Bertil Åkerman insandare@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons