"Åkermans ruta"

Allt detta hann jag uppleva på mindre än en vecka. Inte så konstigt att det känns i hela kroppen. Om sanningen ska fram har jag bara befunnit mig några få mil österut. Närmare bestämt på scoutläger - döpt just till Jorden runt - strax väster om Gyllebosjön. Ändå kände man sig som en urlakad jorden runtresenär när man återvände hem. Lika sliten som man i alla år känt sig efter lägerveckorna. Man tål tydligen inte få i sig så mycket frisk luft på en gång. Eller kan det ha varit röken från eldstäderna, för mycket upprättstående, för få timmars sömn eller något annat som inte tillhör ens normala vardag? Och inte blev man fräschare av att avrunda veckan med några dagar bland mygg och knott inne i Göinges mörkaste skogar. Mygg var man i och för sig van vid från lägret. Fästingar likaså. De anföll på bred front. Jag blev flitig gäst hos de vänliga och tröstande lägersystrarna. Myggbetten brukar jag klara av. Men fyra fästingar fick de befria mig ifrån. Dessutom blev jag kvitt ett antal spetor i fingrarna och omplåstrad efter att ha blivit angripen av bågsågen. Öm i ljumskar och vader är jag också efter tydligen alltför mycket hula-huladansande vid onsdagens lägermarknad - vår kår hade nämligen tilldelats temanamnet Hawaii. I bastkjol och tätt åtsittande nätbrynja såg man väl ut ungefär som en kombination av kannibal och insnörpt rökt kassler. Kul hade vi i alla fall under denna höjdpunkt (åtminstone för mig som inte orkade följa med ut på hajk den här gången) för de runt 500 scouter från sydöstra Skåne. Hemkommen till civilisationen får man ägna sig att slicka såren - förutom de redan nämnda även ett stort dylikt mitt uppe på den numera glest bevuxna hjässan efter en rejäl kollision med en av de låga dörrkarmarna i den snart 250 år gamla ryggåsstugan i Göinge. Gissa om man kände sig som i ett paradis av än underbarare art än till och med Hawaiis när man låtit duschvattnet flöda över sig och därefter fått blessyrerna omsedda av hustrun om söndagsaftonen? Aloha!