Adelns sista fanfar: Nyslott med dåligt rykte
I en kommande avhandling vid Lunds universitet vill Kajsa Bjurklint Rosenblad slå hål på myterna om denna epok i arkitekturhistorien. Hon kallar dem nyslott, de påkostade slottsbyggen som satte sin prägel på det skånska landskapet mellan 1840 och 1900. Massor av gamla slott byggdes om och dessutom byggdes hela 18 nya.
Den gemensamma nämnaren är de historiska förtecknen. Med hjälp av den historiska stilrepertoaren fick slotten unika och uttrycksfulla fasader. Många uppfattar nyslotten som dåliga kopior i undermåliga material, ett resultat av arkitekter med ohämmad rivningsiver som arbetat på uppdrag av oengagerade godsägare.
Men de fallstudier Kajsa Bjurklint Rosenblad gjort visar på motsatsen. Hon har gått igenom gamla brev, dagböcker, memoarer och annat material och kan visa att stor möda lades på att hitta skickliga arkitekter och hantverkare. Gediget och dyrbart material användes i uppförandet och det fanns en stor medvetenhet om äldre arkitektur.
Men ambitionen var att förena gammalt med nytt. Fasaden skulle spegla både ägarens karaktär och byggnadens innehåll. Då, när de byggdes, uppfattades slotten som väldigt moderna av både ägarna och deras omgivning.
Det rationaliserade jordbruket, som gav högre avkastning, var en viktig förutsättning. En annan faktor var adelns försvagade position i samhället. 1865 avskaffades ståndsriksdagen och därmed försvann adelns sista privilegier. Den sociala rörligheten i samhället ökade under 1800-talet och nya grupper inom borgerskapet kunde också skaffa sig stora lantegendomar.
Med den historiska byggnadsstilen markerade adeln sin sfär och levde samtidigt upp till omgivningens förväntningar, konstaterar Kajsa Bjurklint Rosenblad.
Cecilia Klintö/TT