11 september: Maria fick inte veta vad som hänt

BILD: PRIVAT Planet omdirigerades till Kanada, och först där fick Maria höra om terrorattacken som ägt rum i New York, inte långt från planets tänkta destination. Det var den 11 september i fjol som 20-åriga Maria från Maglarp tog flyget från London för att tillbringa några månaders praktik med hästskötsel i USA. Meningen var att skaffa erfarenhet så att hon kunde söka till en hästutbildning. Av det såg det plötsligt inte ut att bli mycket. - Vi måste ha kommit mer än halvvägs över Atlanten för annars vänder de väl tillbaka, tror Maria, numera välbehållen tillbaka i Sverige. - Vi fick inte veta vad som hade hänt. I högtalarna berättade kaptenen att luftrummet var avstängt, och man tänkte väl att det var något datorfel. Planet skickades till Halifax-flygplatsen i Kanada, men där var så fullt av andra, lika plötsligt omdirigerade plan att det inte gick att landa. Så det fick bli en mindre flygplats, och även där långa köer. - Där började ju folk att ringa, och märkte att det inte gick att nå östkustsidan. Någon fick tag på sin syster i Kalifornien, och då fick vi höra vad som hänt. - Alla blev paffa, fortsätter Maria. Vad händer nu? Jag förstod inte hur stort det var då, jag antog att det var en olycka. När det väl gick upp för flygpassagerarna att det rörde sig om ett terroristdåd, var det många som drog slutsatsen att krig hade utbrutit. Röda Korset, som får mycket beröm av Maria Karlsson, var snabba med att sätta en katastrofplan i verket. 3 000 flygpassagerare inkvarterades på en hockeyarena. Men som om läget inte var jobbigt nog blev hockeyarenan bombhotad. - Samtalet kom tydligen inifrån byggnaden, berättar Maria. Men vi fick vackert utrymma medan de gick igenom hela arenan med hundar. Damen som suttit intill Maria på flyget fick nog, beslöt sig för att ta in på hotell och lät Maria följa med. Hemma i Maglarp såg Marias familj med stigande oro tv-bilderna från USA. De visste att inte exakt var hon befann sig, och inte vilka plan det var som hade kraschat. Att ringa till USA gick inte. På flygbolaget fick de så småningom beskedet att Maria återvänt till London - vilket inte alls stämde. Först på natten lyckades Maria nå sin familj på telefon, och lugna dem. - Dagen efter kunde man flyga inom Kanada igen, men vi andra fick vänta en dag till, berättar Maria. Då sa bolaget att vi kunde åka tillbaks till London, och det ville vi ju inte. Men de sa bara att "åker ni inte med tillbaka får ni ordna resan själva". Hon hade inte ändrat sig angående USA-vistelsen, och heller inte blivit rädd för att flyga. - Jag kände inte att det var krig, jag ville bara fram, förklarar Maria. En initiativrik medpassagerare chartrade en buss till USA:s gräns. Där märkte de att vaksamheten var höjd till rena beredskapsläget. - Först blev alla våra väskor genomgångna när vi hämtade ut dem, och sedan blev de kollade en gång till när vi kom till gränsen, berättar Maria. Ändå hade man det lite lättare som svensk. De som var från Asien fick tömma alltihop ut och in. Till Baltimore kom hon tre dygn försenad. Tillfällena blev många att fundera över det som hänt. Tv uppehöll sig vid attacken i veckor. - I början var jag rädd att fler plan skulle krascha, berättar Maria. Jag kunde inte låta bli att titta efter dem när jag var ute och red. - Man var så glad att man inte var med på de flygplanen, och man tänker mycket på dem. De måste ha vetat om att de skulle dö, och de hade bara några sekunder på sig före kraschen. Maria besökte också New York: - Det var jättehemskt vid "Ground Zero", beskriver hon. Man kände stämningen där, även om de hade röjt undan mycket när vi var där i februari. Och överallt hängde amerikanska flaggor, det var väldigt patriotiskt. - Länge funderade jag på hur jag så småningom skulle ta mig hem, om jag verkligen kunde flyga. Men när man väl satt på planet var det inget konstigt. Lite retligt tycker hon dock det var att bli kroppsvisiterad på flygplatsen - och fråntagen något så banalt som ett nagelset. - Men det är bra med säkerhetstänkandet. De får gärna glo igenom allt jag har, bara de gör det med alla! Årsdagen tillbringar Maria i Helsingborg, där hon pluggar till sjuksköterska. Planerna på att gå en hästutbildning hamnade på hyllan till sist i alla fall.