1-5 - och bara popcornen höll mig kvar framför tv:n

"Sedan blev det 6-5. Som en naturlig utveckling på en magisk kväll." skriver YA:s sportkrönikör Jan Ohlsson efter dramat i Helsingfors.

Nyheter • Publicerad 8 maj 2003

Jag blev såld i går. Trodde att tiden var förbi när en ishockeymatch skulle få mig att bete mig så fånigt som jag gjorde framför tv:n sent i går kväll. I den värsta upphetsningen kom jag på mig själv att skruva ner ljudet på tv:n och släppa fram radiosportens Lasse Granqvist. Dä år det högtidligt. Senast det skedde var när Sverige mötte Senegal i fotbolls-VM förra sommaren. Bara en sån sak. Länge hade jag samma föraktfulla inställning till årets ishockey-VM som jag brukar ha. Det är en turnering som inte har känts lockande på länge. Att den avgörs alldeles för sent på året, dessutom utan världens bästa spelare, är bara ett par av de argument jag avfärdat hockey-VM med. Just i dessa dagar var jag dessutom inställd på att följa IFK Ystads SM-semifinaler i handboll. Men med IFK Ystad och handbollen gick det som det gick - som det brukar gå - och plötsligt började ishockeyn tränga in i mitt medvetande. NHL-stjärnorna droppade in, en efter en. Foppa kom. Sundin kom. Allt oftare de senaste dagarna har pekfingret styrts mot siffran tre på fjärrkontrollen - och i går kom alltså den definitiva vändpunkten. Jag blev såld. Ni som följde Tre Kronors VM-kvartsfinal förstår säkert vad jag menar. Underläge 1-5 mot Finland i en kokande hockeykittel, hetare än en ordinär sauna. De svenska spelarna tycktes inte bry sig. Tommy Salo agerade som om han fortfarande var finsk medborgare. Hartwall Arena böljade av blåvita flaggor, det såg ut som om hela finska viken stormade. 1-5, alltså, och enda anledningen till att jag satt kvar var att det fortfarande fanns popcorn kvar i skålen. Dessutom mindes jag alltför väl Leif Boorks visdomsord i tv-studion före matchen, att inledningen förmodligen var helt avgörande. Morsning. Maken till vändning har jag aldrig skådat. 2-5, 3-5, 4-5. Och när Peter Forsberg sedan fick pucken vid egen målbur, solokörde majestätiskt över hela isen, rundade den finska målburen och sprätte in pucken i mål, ja, då fladdrade tankarna i väg till Diego Maradonas fantastiska VM-mål i Mexico 1986. Sedan blev det 6-5. Som en naturlig utveckling på en magisk kväll. Vitryssland finns inte längre. Nu blir det VM-guld.

Jan Ohlsson jan.ohlsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons