En röst värd en bättre komposition
Bidragsmässig t var det däremot den enskilt bästa delfinalen på många år. En delikat buffé av skamlös etno, ballad med bakgrundshistoria, knulldisco, ikonisk schlagerdiva och så det där quirky indieinslaget som i vanlig ordning var lika bäst som chanslöst. En skön knäpp på näsan på alla de som muttrat över att årets festival mest liknat en återvinningsstation för artister som var med redan 2005.
2005 var förresten guldåldern för låtskrivarkollektivet Hurricane , som då hade med hela fem bidrag i festivalen och också med Martin Stenmarcks ”Las Vegas” Sedan dess har deras framgångar varit betydligt mer blygsamma. Mycket beroende på att Melodifestivalen som sådan utvecklas i modern riktning medan Andersson och Pett... förlåt, Fransson, Larsson och Lundgren inte har gjort det.
Men nu ligger de alltså, tillsammans med Sharon Vaughn , bakom Ellen Benediktsons finalbidrag –och det hörs. Ty ”Songbird”är en djupt konservativ ballad vars text säger ungefär samma sak som killgruppens texter brukar göra: just ingenting. Det är synd, för Ellen Benediktson ÄR verkligen ett fynd. Hennes sångröst är, möjligen jämte Loreens, den mest intressanta som hörts i Melodifestivalen på många år. Den är värd en bättre komposition.
Den andra finalisten var, som brukligt, väldigt väntad. Det hör nämligen till traditionen att ett så kallat ”säkert kort” går vidare från första deltävlingen. Lex David Lindgren, Danny, Ola, och så vidare baklänges.
Däremot tror jag inte att Yohio står som slutsegrare i Friends Arena om fem veckor. ”To the End” är i all sin kalkylerade Peter Kvintighet visserligen effektiv arenapop, men det var Ulrik Munthers systerlåt ”Tell the World I’m Here” ifjol också.
Tyvärr misstänker jag att en avig artist som Yohio är lite mer beroende av nyhetens behag än, säg, riksdouchen Eric Saade.
Men att alla svenska förskoleungars favoritartist är en norrländsk tonårsgrabb som ser ut som en Final Fantasy-karaktär och som pissar på alla könsnormer, det gör honom fortsatt till festivalens viktigaste artist. Och det känns väl ganska rättvist att veckans bästa sångröst och veckans viktigaste artist fick gå till final?
