Sarkozy bör stå på sig

Bensinstationer får stänga i brist på bensin. Skolor får stänga i brist på lärare. Strejkerna drabbar postkontor, hamnar, flyg och tåg. Under helgen deltog uppemot tre miljoner fransmän i demonstrationer.

Orsaken är president Nicolas Sarkozys förslag till omfattande pensionsreform. Reformen innebär höjd pensionsålder från 60 till 62 år, och även andra försämringar av pensionerna. På onsdag ska senaten anta det slutliga förslaget. Reformen är nödvändig. Med det nuvarande systemet väntas ett underskott på 1 000 miljarder kronor år 2050. Dagens pensionsålder ligger tre år under genomsnittet i OECD.

Men protesterna var knappast oväntade. Demonstrationer är en del av den franska folksjälen. Och för första gången sedan 40-timmarsveckan och betald semester introducerades 1936, har en fransk regering uppmanat medborgarna att arbeta mer, inte mindre. Flera tidigare presidenter har misslyckats med att reformera pensionssystemen. Dessutom, till skillnad från 1990-talets misslyckade och försiktiga reformförsök är dagens förslag mycket mer omfattande. Dåvarande presidenten Jacques Chirac tvingades backa från sin pensionsreform efter en tre veckor långa transportstrejk som lamslog landet.

Över hela världen möt­er regeringar i rika länder samma problem. Den ökade livslängden och minskade barna­födandet innebär att allt färre förvärvsarbetande försörjer allt fler pensionärer. Det sätter allt större press på välfärden och på pensionssystemen. Om vi ska ha råd med framtidens pensioner behövs inte bara fler yrkesarbetande, utan även höjd pensions­ålder och reformer av pensionssystemen.

Det är också dyrbart att inte reformera pensionssystemet, eftersom den globala finansmarknaden med höjda räntor straffar länder med dyrbara pensionssystem och höga budgetunderskott – vilket fördyrar pensionssystemen och höjer budgetunderskotten ännu mer. De europeiska – och amerikanska – pensionssystemen är svårt underbudgeterade och färre arbetare måste försörja fler och äldre pensionärer.

Sarkozy hävdar att han inte kommer att ge vika för demonstrationerna. Att backa skulle innebära en stor politisk förlust för Sarkozy. Men framför allt är det viktigt att han inte låter en betydelsefull reform spåra ur.

Reformen kan svida för enskilda medborgare just idag. Men ibland är det nödvändigt att stå fast vid svåra politiska beslut för att även morgondagens medborgare ska få en välfärd värd namnet.

Om Sarkozy däremot klarar att sanera det kraftigt krackelerade franska pensionssystemet, lyckas han med något som hans företrädare misslyckats med. Det skulle ge den nuvarande presidenten en fjäder i hatten inför det kommande presidentvalet 2012.

Marianne Ekdahl är fri skribent och kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia.