Orbániseringen går för långt
Så tycks många resonera om den stora omvandling av det ungerska samhället som premiärminister Viktor Orbán driver. Ungern står i dag för den mest oroväckande antidemokratiska utvecklingen i Europa.
Redan i december 2010 skärptes regeringens kontroll över medierna. En ny medielag begränsar radikalt medias frihet. För detta har Ungern fått hård kritik från EU. Sedan nyår har även centralbanken förlorat sin självständighet från regeringen. Även för detta har landet fått hård kritik från EU, eftersom det bryter mot EU:s regler.
I den nya författning som trädde i kraft vid nyår är ordet ”republik” struket ur statsnamnet. Författningsdomstolen har fått sitt mandat kraftigt inskränkt, och kan inte längre stoppa Orbáns lagförslag. Vallagen har skrivits om för att gynna Fidesz. Man förbereder nu lagar som ska begränsa sådana grundläggande rättigheter som strejkrätten och religionsfriheten.
Men ungrarna tiger inte stilla. Demonstrationerna framför parlamentet i Budapest är många, och demonstranterna kan räknas i tiotusental. Och samtidigt ingriper polisen allt hårdare mot regeringsmotståndarna.
Viktor Orbáns mål är att förvandla Ungern från en före detta kommuniststat till en nationalistisk stat. Han menar att staten alltid varit politisk: kommunistisk fram till 1990, vänsterliberal efter 1990, och nu ska den ungerska staten bli högerkonservativ.
Men hur kan Viktor Orbán genomföra detta, trots stort motstånd? Svaret ligger i vallagen. När det konservativa partiet Fidesz kom till makten 2010 fick det 53 procent av rösterna, men hela två tredjedelars majoritet i parlamentet. Det innebär att Viktor Orbán har möjlighet att anta vilka lagar han vill. Orbán kan också ensam ändra författningen – vilket han också gör.
Premiärministerns vänner försvarar politiken med att den behövs för att få ordning i ekonomin och bekämpa korruptionen. Men i en demokrati borde inte ens en två tredjedels majoritet i parlamentet kunna ge något parti rätten att styra över sådana institutioner som borde vara självständiga, som centralbanken, rättsväsendet, författningsdomstolen och revisionen. Och Ungerns ekonomi fortsätter mot botten.
Det är enkelt att hålla med The Economist: ”Orbán styr Ungern tillbaka mot ett envälde”.
Det är också enkelt att säga att EU borde ställa hårdare krav på Orbáns regering än vad man gör i dag. Men eftersom Ungern är i akut behov av lån från EU och Internationella valutafonden, finns en gyllene chans att påverka Ungern att lämna den väg landet slagit in på. Ett land som inte respekterar EU:s grundläggande värderingar och lagar – som mediefrihet, religionsfrihet, åsiktsfrihet, centralbankens oberoende – ska inte heller få stöd när det kniper.
Marianne Ekdahl är fri skribent och kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia.