När öst och väst förenades
Den 3 oktober var det tjugo år sedan Östtyskland upphörde att existera och Tyskland formellt återförenades. Från murens fall hösten 1989 gick det mycket snabbt, och förväntningarna var höga.
I oktober 1990 var jag i Berlin, och jag minns fortfarande stämningen och känslan av att alla dörrar nu var öppna. Förväntningarna gick nästan att ta på. Euforin förstärktes av höstens fyrverkeri av färger i gult, orange och rött. Ett Berlin i höstskrud har säkert aldrig varit så vackert som 1990.
Men har det gått i verkligheten?
På flera sätt går det fortfarande en gräns genom Tyskland, både ekonomiskt och mentalt.
Östra Tysklands ekonomi uppgår bara till 70 procent av den västra, räknat per capita. Varannan östtysk upplever stora skillnader i levnadsvillkor mellan öst och väst.
En betydande skillnad jämfört med andra tidigare kommunistiska länder, som själva lyft sin ekonomi efter kommunismens fall, är att östtyskarna nästan enbart gjort detta med hjälp av bidrag från Västtyskland. Men precis som sina grannfolk befriade östtyskarna ju sig själva från kommunismen.
Den mentala gränsen är kanske än mer påtaglig. ”Återföreningen” innebar ju formellt bara att Östtyskland upphörde att existera, och uppgick i Förbundsrepubliken Tyskland. Det har bidragit till Ossies mindervärdeskänslor gentemot Wessies.
Bara var femte östtysk anser att återförenandet är på rätt väg, enligt tyska tv-nyheterna ”Tagesschau”. De som mest upplever sig som förlorare är personer mellan 50 och 60 år, arbetslösa och personer som bor på landet. Akademiker, höginkomsttagare och egenföretagare har en betydligt mer positiv syn.
Men förvånansvärt är att endast var fjärde östtysk helt och fullt känner sig som Bundesbürger, medborgare i förbundsrepubliken Tyskland.
Det är enkelt att inse att förväntningarna i början på 1990-talet på ett enat Tyskland var för höga.
Men allt är inte så mörkt som media ibland vill utmåla det. Det finns mycket som går bättre än förväntat.
Den ekonomiska tillväxten i östra Tyskland har varit starkare än förväntat. Sakta men säkert når öst samma standard som i väst. Man räknar med att östra Tyskland kommer ha samma ekonomiska standard som de nordliga delstaterna i västra Tyskland, det vill säga de ekonomiskt svagaste, inom ett decennium. Bara i delstaten Thüringen har tillväxten i industrin varit mer än tio procent per år, i Brandenburg åtta procent.
Och även om många östtyskar känner sig som förlorare i Förbundsrepubliken kommer dess förbundskansler, Angela Merkel, från just DDR. Det är ett bevis på att man inte behöver vara västtysk för att ta sig fram i dagens Tyskland.
Marianne Ekdahl är fri, skribent och kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia.
