EU måste stötta långsiktigt
Det hela påminner om hur Polen blev den tändande gnistan till de demokratiska revolutionerna i Öst- och Centraleuropa 1989.
Men vad gör EU? Det har varit förvånansvärt tyst från Europa om utvecklingen i det egna närområdet Nordafrika, och under de senaste veckorna har EU fått mycket kritik för passivitet.
Men har EU överhuvudtaget någon möjlighet att påverka utvecklingen?
Sedan 1 december 2009 har EU en egen utrikesminister, den sa kallade höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitik, Catherine Ashton. Syftet med posten är att EU ska kunna tala med en röst i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Ändå har inte Catherine Ashton hörts särskilt mycket vare sig det gäller revolutionen i Tunisien eller demonstrationerna i Egypten.
De flesta arabländer styrs idag auktoritärt, men av strategiska skäl kan USA och andra västländer stötta auktoritära och odemokratiska stater som Egypten. I över 30 år har Hosni Mubarak varit en garant för Egypten som en stabiliserande faktor i Mellanöstern. Med 80 miljoner invånare och en stark krigsmakt är landet en regional stormakt. Den västvänliga politik som Mubarak har fört har han gjort med västvärldens goda minne och finansiella stöd, men inte nödvändigtvis med stöd av sitt eget folk.
Och det är där skon klämmer. Historien visar att risken är större att en västvänlig diktatur omvandlas till en västfientlig diktatur än till en demokrati. Västvärlden har mardrömmar om att Egypten ska bli en islamisk republik styrd av Muslimska brödraskapet, bryta fredsavtalet med Israel och spärra Suez-kanalen.
Därför har både USA och EU varit ytterst försiktiga i sin kritik mot Mubarak och i sin stöd för Egyptens folk, trots att Egypten ligger så nära EU:s gräns på andra sidan Medelhavet.
Men det finns positiva tecken. Förra veckans EU-toppmöte uppmanade till en lugn, men snabb övergång till demokratiskt styre, och EU är nu berett att bidra till att förbereda fria val i Egypten.
EU kan bidra på många sätt. Efter Berlinmurens fall har västra Europa stöttat Öst- och Centraleuropa och bidragit till en ekonomisk och demokratis utveckling. Man skapade EDRB, den europeiska utvecklingsbanken, som kunde ge finansiellt stod, och man hade en effektiv morot i form av hägrande EU-medlemskap.
Nu behöver EU också upprätta en långsiktig plan för att stötta övergången till demokrati även i Nordafrika.
Egypten och Tunisien kan utvecklas i samma riktning som östra Europa, eller som Turkiet, som trots en islamistisk regering fortsätter att utvecklas politiskt och växa ekonomiskt.
