Partiledarbyten att vänta
En vecka då sommarstiltjen i svensk politik avbryts av mängder av utspel, tal och debatter. I år har den dessutom fungerat som ett viktigt avstamp för partiernas positioneringar inför valet i september. Men för vilka partiledare var årets tal i Almedalen det sista?
När det gäller laguppställningen för Almedalen 2015 är det i det blåa laget som förändringarna finns att vänta. Precis som att det röda och gröna laget gjorde sina ledarbyten efter förra valet (Miljöpartiet på grund av att dess stadgar inte medgav de två språkrören längre tid), är ommöbleringar i partitopparna att vänta bland de blåa efter höstens val.
Det ska mycket till för att Alliansen ska kunna vända opinionsläget, och blir det regeringsskifte i höst kommer Fredrik Reinfeldt troligen inte att stanna kvar på partiledarposten. Med sina elva år är han den som för närvarande suttit längst av partiledarna. Och med dalande opinionssiffror för Moderaterna och ett uselt EU-val kan partiet vara i behov av förändring och förnyelse. Nya Moderaterna är helt enkelt inte så nya längre, och ett tydligt sätt att annonsera förnyelse för ett parti är att välja en ny partiledare.
För de tre partiledarkollegerna i Alliansen gäller troligen att de måste nå upp till valresultaten 2010 för att ha en rimlig chans att hålla sig kvar, möjligen med undantag av Annie Lööf. Även om Centern legat kring, och emellanåt under, fyraprocentsstrecket under lång tid och trots turbulensen kring idéprogrammet 2013 verkar hon ha ett starkt stöd i partiet. Det kan bero på det arbete hon som partiledare har bedrivit internt för att stärka partiet. Det kan också ha sin grund i den demokratiska och öppna process där hon valdes som ny partiledare 2011.
Med ett starkt internt stöd kan Lööf alltså stå bättre rustad än sina Allianskolleger vid ett sämre valresultat än 2010. Men det finns gränser – det får inte gå alltför långt ner under de 6,6 procent som Centern fick 2010, för att hon ska anses ”självklar” på sin post.
Kristdemokraternas Göran Hägglund klarade utmaningen om partiledarskapet från Mats Odell 2012. Att han suttit tio år som partiledare, vilket i dagens svenska politik är en hyfsat lång period, behöver i sig inte vara ett argument för avgång: företrädaren Alf Svensson satt i nästan 30 år. Däremot talar de konstant låga opinionssiffrorna mot honom, och förverkligas de i valet måste han sannolikt lämna över till nya krafter.
För Folkpartiets Jan Björklund blir valresultatet också en viktig markör för huruvida han kan fortsätta eller inte. Flera duktiga och kompetenta krafter väntar i kulisserna.
Så 2015 lär vi få se minst några nya partiledare äntra scenen i Almedalen. Det innebär säkerligen också ny dynamik i svensk politik – och kanske en uppbrytning av existerande block?
