Föreningslivets kollektiva ansvar
Detta OS erbjuder flera exempel på att idrott och politik hör nära samman: värdnationens syn på HBTQ-frågor, flera stora västländers ledares beslut om att inte närvara vid spelen på grund av brister i hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i landet (däribland president Obama), möjliga risker för terroristattacker... Listan kan göras lång.
Men det är inte storpolitiken som är i fokus här, utan vad som kan ses som det rakt motsatta: den idrottsverksamhet som bedrivs runt om i landet, den som är helt nödvändig för att vi ska få fram framtida svenska OS-hopp, men även bidra till en breddverksamhet som gör att också de som inte hör dit kan fortsätta att låta idrotten vara en viktig del av livet.
Föreningslivet är en central del i den svenska demokratin. Som Demokratiutredningen slog fast: ”I föreningslivet utvecklas demokratiskt tänkande”. Här grundläggs många värden som får stor betydelse för framtiden, främst förstås inom den del av verksamheten som riktas mot barn och ungdomar. Därför är det så oerhört viktigt vilka värden som förmedlas. Här finns ett kollektivt ansvar: från förbundsnivå till klubbar och individuella tränare.
Det är sorgligt när ett av våra största förbund, Svenska fotbollförbundet, inte kan föregå med gott exempel i det arbetet. Zlatans uttalande om de nu ökända cyklarna till damspelarna får, precis som förbundet sagt, stå för Zlatan. Förbundet kan inte styra över vad individuella spelare säger. Zlatan själv har i efterhand hävdat att det hela var sagt som ett skämt.
Men förbundet är inte utan ansvar. För det första var det i högsta grad förbundets agerande som låg bakom Zlatans uttalande: den numera lika ökända bilen som tilldelades Anders Svensson för hans rekordantal i landskamper, medan damlagets Therese Sjögran som gjort fler blev utan. Dam- och herrfotboll ska inte jämföras, säger förbundsordförande Karl-Erik Nilsson på förbundets hemsida: ”Det är två olika saker, som utvecklas utifrån sina respektive förutsättningar”.
Det må så vara, men det rimmar illa med förbundets egen värdegrund att belöna en herrspelare i en viss kategori, och inte damspelaren i samma. I den värdegrund som förbundet arbetat med det senaste dryga året står bland annat: ”Vi föregår med gott exempel och visar öppenhet och respekt för människors lika värde samt motverkar alla former av diskriminering samt gynnar arbetet för jämställdhet och mångfald.”
För det andra säger Zlatans uttalande, skämt eller inte, något om den syn på skillnader mellan män och kvinnor som idrottsutövare som finns hos många. Den kan bara ändras med ett aktivt och uppriktigt arbete från högsta till lägsta nivå, genom ett värdegrundsarbete som omsätts i praktiken.
Malena Rosén Sundström är statsvetare vid Lunds universitet.
