Folkpartiet på väg mot utanförskap
I mer än tio års tid har skol- och utbildningsfrågor nått topp-5 position, och intresset är i stigande. Folkpartiet har mer än något annat parti kommit att förknippas med politikområdet, vilket nu riskerar att bli en belastning.
De nyligen släppta Pisa-resultaten (en internationell jämförelse av 15-åringars kunskaper) som beskriver brant fallande resultat för landets skolelever i naturvetenskap, läsförståelse och i synnerhet matematik, lär inte glädja utbildningsminister och partiledare Jan Björklund så här på tröskeln till det stundande valåret.
I den senaste (4 december) ”mätningarnas mätning”, en sammanvägning av flera olika opinionsundersökningar, hamnade Folkpartiet på 5,7 procent – att jämföra med 2010 års valresultat på strax över 7 procent. Trots att partiet går kräftgång i opinionen har det hittills sluppit från mardrömmen att detta blir en egen och oomtvistad mediesanning. Ödesmättade rubriker om Centerpartiets och Kristdemokraternas svårigheter, med opinionssiffror kring och under fyraprocentsspärren, riskerar att bli självuppfyllande om deras väljare tappar tron på 2014 års möjligheter. I lä av medieintresset för dessa två partiers existentiella kamp kring nedflyttningsstrecket har Folkpartiet kunnat arbeta mer ostört, och bilden har nog varit att partiet går om inte bra så i varje fall hyfsat.
Men så var det det här med den täta kopplingen till skol- och utbildningspolitik. Folkpartiet har historiskt haft så svårt att behålla sina väljare från val till val att valforskare kallat det för ”partisystemets vändkors”. Utbildningspolitik som stark profilfråga har blivit ett sätt att förankra åtminstone en grupp av annars lättrörliga väljare. Men vad händer om Folkpartiet förknippas med misslyckad utbildningspolitik? Pisa-mätningen har redan fått starkt medialt genomslag. Skulle kommande opinionsundersökningar påvisa en säkerställd negativ effekt för Folkpartiet som en följd av Pisa, så finns alla element på plats för att en historia om ett parti i mer generell kris ska kunna ta form. Med en notoriskt flyktig väljarbas skulle det snabbt kunna bli livsfarligt.
Under landsmötet nyligen märktes det att många i partiet känner oro för att uppfattas som ett enfrågeparti och att man gärna vill skjuta fram positionerna för andra liberala frågor. Det krävs dock mycket för att en nu ganska djupt rotad allmän föreställning att Folkpartiet nästan skulle kunna döpas om till utbildningspartiet ska kunna luckras upp, inte minst eftersom Björklund i sin roll som minister av naturliga skäl ofta pratar om sådana frågor.
Givet det hänger mycket på Björklunds strategi att ständigt påpeka hur lång tid det tar att vända den berömda Atlantångaren, och att hans utbildningsreformer kräver uthållighet och tålamod.
Malena Rosén Sundström är statsvetare vid Lunds universitet.
