EU-val som saknar glöd
Den gångna helgen varvade Socialdemokraterna upp sin kampanj med dörrknackning, och ett tal av Jimmie Åkesson i Stockholm markerade Sverigedemokraternas valupptakt. Centern höll sin valupptakt i Göteborg redan på fredagen, medan Vänsterpartiet började sin kampanj i måndags. Flera av riksdagspartierna hade alltså siktat in sig på en kampanjstart ganska precis en månad innan EU-valet. Och några har ännu inte påbörjat sina.
Men räcker verkligen en månads (eller mindre) valkampanj för att få folk att gå och rösta i EU-valet? ”Vad handlar egentligen det här valet om och ska jag bry mig om att rösta i det?” frågade en bekant förra veckan. Hon är inte ensam om dessa funderingar.
Regeringen har avsatt 60 miljoner kronor för att försöka öka valdeltagandet, som är notoriskt lågt i EU-val. I det senaste, för fem år sedan, bröts visserligen en länge nedåtgående trend i EU-valdeltagandet, men 45,5 procent är fortfarande mycket lågt. Allra lägst var det bland unga och utrikes födda, och därför vänder sig många av regeringens satsningar till just dessa grupper.
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) har deklarerat att regeringens målsättning är att minst 50 procent av svenskarna ska rösta i årets EU-val. Målsättningen står bland annat att finna på regeringens hemsida. Intressant nog stödjer statsminister Reinfeldt inte den. Han säger att det inte finns någon särskild målsättning, även om det är bra om valdeltagandet växer.
Oavsett hur enig regeringen internt är kring ett uttalat mål, så vill den alltså bidra till ett ökat valdeltagande. De pengar som avsatts går till olika former av utbildnings- och informationsinsatser.
Det kan i allra högsta grad behövas. Det är inte bara EU-valet och vad det egentligen handlar om som förbryllar min bekant och många andra. Svenskarnas EU-kunskaper mer generellt är det lite si och så med, visade en Sifo-undersökning i mars. Och om man inte vet så mycket om EU generellt och Europaparlamentet specifikt, så kan det kännas mindre viktigt att ta delta i valet.
Ökade kunskaper är viktigt, men det behövs något mer: för det första ett kontinuerligt samtal om EU, det vill säga att våra politiker tydligare belyser EU-aspekter i de olika sakfrågor som de diskuterar.
För det andra, så behövs – precis som i våra nationella val – engagemang och lite ideologisk glöd för att det ska bli riktigt intressant. Att visa att det går att frambringa också i EU-val skulle säkert främja valdeltagandet. Här finns inspiration att hämta från två från varandra långt stående partier i synen på EU: Folkpartiet och Vänsterpartiet. De två partierna har planerat, och redan hållit, några debatter mellan företrädare för dem.
Att tydliggöra olika synsätt på politiken i förhållande till EU behövs, och gärna under mer än några veckor vart femte år.
Malena Rosén Sundström är statsvetare vid Lunds universitet.