Ett val för outsiders
Det har gjorts försök att använda dessa val som språngbräda för de nationella valen, men som både Junilistan och Piratpartiet har fått erfara kan det vara svårt att omvandla europeiska framgångar till nationella röster.
Men 2014 års valcykel skiljer sig från tidigare tillfällen. För första gången hålls EP-valet samma år som övriga val (det skiljer knappt fyra månader mellan tillfällena). Kan framgång eller motgång där alls inverka på de nationella valresultaten så är det verkligen nu det lär märkas.
Småpartier och outsiderpartier har kunnat lyckas bra i EP-valen. Ett skäl är att de flesta inte vaktar sin röst lika noga som i de nationella valen eftersom man (med visst fog) tycker att valresultatet spelar lite mindre roll – man kan helt enkelt unna sig lite gambling om insatserna tycks lägre.
Ett annat skäl är att färre väljare orkar ta sig till valurnorna. Det gör varje faktiskt lagd röst mer värdefull, och småpartiernas hårda kärnor blir på så vis mer inflytelserika.
För det tredje så försvinner många frågor som väljarna traditionellt värderar högt (skatter, skolpolitik, sjukvård) helt från den aktiva dagordningen. Då blir andra hänsyn, som symbolpolitiska markeringar, viktigare.
Vill man allmänt protestera mot invandring så slipper man tillfälligt att störas av att inte hålla med Sverigedemokraterna om skattefrågor. Vill man markera motstånd mot avlyssning kan man för stunden ignorera att Piratpartiet helt verkar sakna begriplig politik inom annars centrala fält.
Vilka sådana symbolpolitiska ämnen som kommer att dominera innan senvårens EP-val är förstås inte självklart, men avlyssning och integritetsfrågor förekommer just nu flitigt i allmändebatten, och det skulle kunna gynna Piratpartiet (som annars länge har fört en undanskymd tillvaro). Feministiskt initiativ, nu åter lett av Gudrun Schyman, kommer naturligtvis att försöka få jämställdhet att bli en symbolfråga av dignitet, för att öka stödet från 2009 när man uppnådde 2 procent av rösterna.
Men sannolikt är det Sverigedemokraterna (som inte längre kan räknas som en outsider) som har närmast till EP-framgång, eftersom invandringsfrågan är starkt symbolpolitiskt laddad, intresserar många, och dessutom har en naturlig plats på den europeiska nivån.
Det som möjligen talar emot outsiderpartierna är att de övriga för första gången mönstrar alla sina kampanjresurser inför ett EP-val, eftersom samma organisationer strax därpå ska utkämpa slaget om riksdagen. EP-valet kommer helt enkelt att ”kännas” mer som ett riksdagsval än det brukar.
Detta faktum kommer sannolikt både att rikta om en del medieljus och öka valdeltagandet – båda negativa saker för outsiderpartier.
Malena Rosén Sundström är statsvetare vid Lunds universitet.
