Dags för liberalt äktenskap?
I detta använder partiet för första gången uttryckligen ordet ”liberalism” för att beskriva sin ideologiska hållning – visserligen med preciseringarna ”social, decentralistisk och grön”. I praktiken har partiet dock fört en tydligt liberal politik sedan åtminstone Maud Olofssons tid.
Centerns idéprogram uppvisar, på många punkter, stora likheter med det förslag till nytt partiprogram som Folkpartiet ska besluta om i höst, vilket aktualiserar följande två frågor: Hur lika är de två partierna egentligen? Och vore det ett smart strategiskt drag för dem att slå sina påsar samman?
I en lång rad sakfrågor står Centerpartiet och Folkpartiet onekligen varandra nära. Båda vill liberalisera arbetsrätten, införa plattare skatt och öppna för (ännu) lägre ungdomslöner, för att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Båda partierna har också en tydlig profil i jämställdhetsfrågor. Men de har också sina egna, inmutade politikområden.
För Folkpartiet råder det ingen tvekan om vilket detta är: utbildning. Baserat på en undersökning av hur väljarna uppfattade de olika partiernas profilfrågor i valet 2010, konstaterar valforskarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg att denna fråga var så pass stark för Folkpartiet att den gjorde det till ett enfrågeparti i det senaste valet. Centerpartiet tillhörde de partier som av väljarna uppfattades ha en oskarp profil, men den fråga som förknippades med det var glesbygden. Två olika profilfrågor, således. Men det i sig behöver ju inte vara ett problem.
Oscarsson och Holmberg noterar dessutom att de två partiernas väljare 2010 placerade sig på precis samma punkt, när de skulle uppskatta var på en ideologisk skala de ansåg sig höra hemma. Företrädare för de två partierna (inte sällan från ungdomsförbunden) har då och då också lagt fram idén om en sammanslagning.
I den senaste ”Mätningarnas mätning” (en sammanslagning av flera stora opinionsmätningar) från den 14 april noterades Folkpartiet för 5,9 procent och Centern för 3,6 procent. Även om Folkpartiet ligger tryggt över fyraprocentsspärren har partiets opinionssiffror överlag inte varit något att yvas över den senaste mandatperioden. Och dominansen i hjärtefrågan skola/utbildning har fått konkurrens av andra partier, även av stora allianskompisen Moderaterna.
Men 5,9 plus 3,6 blir inte nödvändigtvis 9,5 i det här sammanhanget – en sammanslagning av de två partierna innebär inte automatiskt att deras nuvarande sympatisörer och väljare ”följer med”. Det är troligen denna insikt som gjort att de återkommande förslagen om sammanslagning inom respektive parti lika återkommande avvisas.
Men visst är det intressant att fundera över hur ett gemensamt, liberalt parti skulle kunna bli och vilken plats det skulle få i svensk politik.
Malena Rosén Sundström är statsvetare vid Lunds universitet.
