Tag tåg under tak
Den ska nu snart öppnas och tas i bruk igen. Hoppas jag.
När jag första gångerna besökte Trelleborg reste jag med tåg. Förbindelsen stod inte i tidtabellen, men man kunde resa med Berlinexpressen och smita av vid Sassnitzfärjeläget i hamnen. Tåget dunkade fram över Söderslätt och där låg Åmossarna och glänste, det fortsatte genom Skytts Vemmerlöv, gjorde en vid sväng runt stadens östra delar och körde förbi Kyrkoköpinge kyrka. Snart ska vi resa där igen!
Stationen från 1897 hör till de unika byggnaderna i Trelleborg. Det karakteristiska runda hörntornet, fasadens bysantinskt inspirerade mönster- och valvmurning och så själva tåghallen i glasad järnkonstruktion är skäl till att den blivit byggnadsminnesförklarad. Av alla Skånes tågstationer och hållplatser är det bara Malmö som har en stor hall där tågen kör in. Och så Trelleborg!
Nu är det hög tid att planera för genomförandet av pågatågsstationerna. Hur kommer vi att gå till stationen? Var parkerar vi bilen? Var ställer vi cykeln? Var stannar lokalbussen? Taxibilar? Och hur går man till färjan? Staden kommer att få ett nytt rörelsemönster, platsen vid gamla ”postahörnan” blir åter central. Kontinentgatan får ett nytt affärsläge. Vilka butiker och kiosker kommer att se möjligheterna?
En station är en laddad plats. En plats för möten och avsked, kyssar, tårar och leenden. Det är också en plats för väntan, för tråkighet, där fryser man, lyssnar på musik, tittar på löpsedlar, tittar på folk, tittar på klockan, köper kaffe, köper varm korv, läser tidningar, läser böcker, läser sms, stirrar ut i luften. Ställtid kanske Bodil Jönsson skulle sagt.
Det behövs bänkar, papperskorgar, skåp att förvara bagage i, toaletter, skyltar som visar vägen och tidtabeller, affischplatser för evenemang och reklam. Rummet och dess möbler och färgsättning och ljusinfall kan göras funktionellt, vackert, behagligt, trivsamt, en mötesplats det är en fröjd att gå till. Det kan lika gärna bli fult, dragigt och trist. Det är nu det gäller, det är nu ambitionsnivån sätts.
Det behövs gatsten, betongplattor, pollare (helst de av gummi just i vår stad!), väderskydd, belysning, det behövs träd och blommor, sen kommer nog duvor och sparvar av sig själva. Det behövs konst, som lyfter, roar och oroar. Det är nu det gäller. Det är detta planeringen ska ta hand om.
Låt oss få ett riktigt fint, spännande och attraktivt stationsområde! Stations- och hallbyggnaden är en unik tillgång. Här sker första mötet med Trelleborg för några. Här kommer många att dagligen passera. Det är värt att göra till en upplevelse.
Madeleine Brandin är arkitekt och författare.