Inte bara kråkfötter
Förra veckan tog Kulturnytt i P1 upp ett nyligen väckt förslag från KD om vilka böcker elever ska vara bekanta med innan de lämnar skolan. Naomi Abramowicz skrev om det i lördagens ledare i TA. Sydsvenskans Henrik Bredberg var i ledaren 17 juli övervägande positiv.
I DN stoltserade däremot en författare och kritiker med att han visst inte hade läst varken Strindberg eller Lagerlöf. Det är svårt att tro att en fransk eller tysk politiker eller affärsman skulle skryta så med obildning om sin egen kultur och historia.
Många människor läser inte alls, framför allt inte pojkar och män. Varför är det bra att läsa? Jo, man lär sig om livet, får en förståelse för hur andra människor har det. Ett annat tungt skäl varför det är bra att läsa är för att få språket. När man läser får man ett mer utvecklat, rikt och nyanserat språk. För att tänka måste man ha ord. För att kommunicera måste man ha ord. Budskap förmedlas förvisso även genom kroppsspråk och bilder. Även hundar, apor och kråkor kommunicerar känslomässigt och genom kroppsspråket.
Det hör dock inte ihop med denna fråga. Kråkor kommunicerar inte heller med hjälp av kråkfötter (!) Boken och det skrivna ordet är basen för all systematisk, logisk och stringent kunskapsöverföring och därmed för all verklig och positiv samhällsutveckling.
Språket är ingången till de flesta arbeten, till samhällsdelaktighet. Att inte ha ett språk är att vara utestängd. Och läsande är ett sätt att utveckla språket.
Leif Alsheimer, som var lektor vid Handelshögskolan i Jönköping, införde ”bildning” på schemat för blivande jurister. Eleverna fick klassisk skönlitteratur att läsa för att kunna reflektera över livets grundläggande frågor, samtidigt som de studerade handelsrätt. I en rapport från Carnegie Foundation vid Stanforduniversitetet 2011 hävdas att de nuvarande utbildningarnas alltför smala perspektiv på såväl samhälle och kultur som natur och resurser har varit en bidragande orsak till finanskrisen.
Samma gäller läkare och ingenjörer. De bör också läsa skönlitteratur för att bli bättre just läkare och ingenjörer. Att göra urvalet till litteraturkanon är svårt, ja det är klart. Men det gör väl inget. Urvalet kan ändras efterhand, endast en liten del av alla böcker man skulle önska ha med på listan får ändå plats. Det blir en liten dos allmänbildning bara. Dit hör naturligtvis inte bara svensk litteratur utan hela världens litteratur. Man får det att låta som en tung börda att läsa. Det är ju en lustfylld gåva!
När jag gick i gymnasiet fick vi en lista klassiker att plöja under sommarloven, det var Strindberg och Söderberg, det var Flaubert och Dickens, Thomas Mann och Kon-fu-tze. Jag nästan önskar att jag hade sommarlov igen!
Läs inte för kung och fosterland, läs för livet!
Madeleine Brandin är arkitekt och författare.
