Äga, förvalta och hyra ut
I TA beskrevs de senaste tio årens byggprojekt i Trelleborg. Bara 242 lägenheter, varav flera var i äldreboenden, hade byggts i kommunen sedan 2000.
Jag skulle gärna se ett och annat högt hus på väl utvalda platser i Trelleborg. Men när man vill bygga högre än vad detaljplanen tillåter är det klart det blir protester och krävs omarbetningar, ny plan och tar tid. Det finns också fina projekt som gått i stå. Grönbys vackra gamla skola skulle blivit bostäder. I Klagstorp ligger ett underbart litet flerbostadshus som ropat på köpare i flera år. Ingen verkar vilja bo där.
Det byggs för lite, säger man. Vilka är egentligen behoven? Det är kanske inte i första hand byggbolagen man ska fråga. Byggarna bygger när någon beställer ett hus. Jag vill en stund flytta fokus till dem som ska äga och förvalta husen som byggs. De fyra byggbolagen Skanska, Peab, NCC och JM dominerar den svenska byggmarknaden. I Trelleborg finns därtill en del lokala byggare och det finns en handfull större privata förvaltande bolag förutom Trelleborgshem.
En titt i backspegeln visar byggmästare som byggde villor och små flerbostadshus för egen förvaltning. Privata små och medelstora byggherrar satsade kapital i hus och mark. Under 1960- och 70-talen raserades marknaden för privat fastighetsförvaltning i liten skala. Nästan all byggverksamhet för bostäder togs över av allmännyttan, det vill säga kommunala bostadsbolag.
HSB och Riksbyggen stod socialdemokratin nära. Man ställde nyfödda barn i kö till de stora fastighetsbolagen så att en ledig lägenhet skulle finnas framåt myndighetsdagen. Under 1990-talet raserades i sin tur det system som S byggt upp. Att äga sin bostad premierades framför att hyra. Allmännyttan marginaliserades och ”bostadsrättifieringen” bredde ut sig. På tio år försvann 40 procent av hyreslägenheterna. Kvar är framför allt de som av olika skäl är mindre attraktiva.
Men ”arbetslinjen” innebär att man ska vara beredd att flytta för att få ett jobb. För unga vuxna är det en utvecklande erfarenhet. Att köpa sin bostad är då knappast aktuellt.
Är bostadsförsörjning en politisk fråga? De flesta är ense om att det är fel att styra bostadsbyggandet med stora statliga subventioner. Miljonprogrammets experiment vill vi inte upprepa. Marknaden styrs av ekonomiska drivkrafter. Så ska det vara.
Men att sätta upp spelreglerna (plan- och bygglag, hyres- och skattelagstiftning med mera) är en politisk sak. Eftersom det saknas bostäder i samhället verkar det som om styrning eller morötter behövs. Jag ser hellre en pragmatisk än dogmatisk politik. Ägande och förvaltande av hyreshus måste uppmuntras om det ska bli några sådana byggda. Och så ska vi aldrig glömma bygglusten i sig som drivkraft!
Madeleine Brandin är arkitekt och författare.
