Annons
Ledare

Yttrandefriheten är inte problemet – problemet är att den är hotad

De islamistiska terroristattackerna i Paris, Nice och Wien kräver mer än avståndstagande ord. Sekularismen och yttrandefriheten är under attack.
Ledare • Publicerad 4 november 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Beväpnade poliser utanför Hillelskolan, judiska skolan, på Nybrogatan i Stockholm, dagen efter terrorattentatet i Wien.
Beväpnade poliser utanför Hillelskolan, judiska skolan, på Nybrogatan i Stockholm, dagen efter terrorattentatet i Wien.Foto: Henrik Montgomery/TT

Fyra döda (en gärningsman) och ytterligare 14 på sjukhus varav sju med livshotande skador. Den islamistiska terrorattacken runt Schwedenplatz i centrala Wien är en brutal påminnelse om att den islamistiska terrorismen är ett ständigt hot i Europa (SvD 2/11).

Grymheten i de senaste attackerna är exceptionell. En lärare, Samuel Paty, fick halsen avskuren efter undervisning i yttrandefrihet. Den 18-årige gärningsmannen från Tjetjenien bad elever att peka ut läraren (SVT 18/10).

Annons

I Nice mördade den 21-årige tunisiske medborgaren Brahim Aouissaoui tre personer i en kyrka i Nice. Kyrkvaktmästaren Vincent Loques, 54, mördades medan han förberedde mässan. En kvinna i 60-årsåldern fick halsen avskuren och 44-åriga trebarnsmamman Simone Barreto Silva höggs ned och dog senare. (Expressen 30/10).

Symptomatiskt är att de grymma morden i Frankrike ledde till en debatt om yttrandefriheten, i Sverige och internationellt. Den självklara rätten att uttrycka sig satiriskt i ord och bild om religiösa och politiska auktoriteter ifrågasätts med ord som respekt och onödiga provokationer. Det letar sig in även bland ledande demokratiska världspolitiker som Kanadas premiärminister Justin Trudeau. Han säger sig värna yttrandefriheten men riktar sig emot Frankrikes president Emmanuel Macrons försvar av sekularismen med ord om att man ska vara medveten om hur ord påverkar andra: “In a pluralist, diverse and respectful society like ours, we owe it to ourselves to be aware of the impact of our words, of our actions on others, particularly these communities and populations who still experience a great deal of discrimination,” sa han under en pressträff (CGTN.com 31/10).

Det är en oroande utveckling att ledande politiker lägger medansvar för våldsdåd och terrorism på den som använder sig av, upprätthåller och undervisar i yttrandefriheten. För så fort man i direkt samband med terrordåd talar om större respekt och avstånd till yttrandefrihetens gränser är det vad man gör – särskilt som ledare för ett stort demokratiskt land.

Den faktiska risken är att yttrandefriheten är hotad, inte att den utnyttjas. En av terrorismens effekter är rädslan, att självcensuren träder in. För det gör den. En chef för en tidningsredaktion har till exempel säkerheten för sin personal att tänka på, att publicera något som kan innebära en potentiell dödsfara för medarbetare är knappast en självklarhet, ens om det anses publicistiskt rätt. En rektor på en skola måste likadant se till sin anställda och barns säkerhet först. När uttalat eller outtalat hot finns rörande undervisningens innehåll – då är det troligt att undervisningen anpassas efter den verkligheten, om inte tillräckliga makt- och säkerhetsmedel finns för att möta hotet. Den som leder en skola med judiska elever kommer att behöva fundera över säkerheten på skolan, för vägarna till och från skolan och om man ska hålla öppet eller inte.

Yttrandefrihetens och sekularismens position är inte främst ett ämne för en filosofisk diskussionsklubb. Den är i ett faktiskt behov av skydd. Fler ledande politiker borde våga vara lika tydliga som Emmanuel Macron. Den som respekterar mänskligheten respekterar sekularismen och yttrandefriheten. Utgångspunkten för budskapen från demokratiernas ledare måste vara friheten, inte dess begränsningar. Talet om krav på begränsningar saluförs redan mycket skickligt av företrädare för helt andra krafter.

För religionsfriheten finns bara ett skydd: sekularismen, statens neutralitet. Det innebär att alla möter samma lagar utan särskilda anpassningar efter religiös tillhörighet eller etnicitet. Av det följer att domare och andra offentliga tjänstemän inte finns där som företrädare för sin egen person eller någon grupp utan som en representant för den neutrala demokratiska staten. Yttrandefriheten är en väsentlig del av detta; utan rätten att ifrågasätta alla ideologiska, religiösa eller andra dogmer och ismer är den ingenting.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons