Vinstmaskinen Sveuropa

Medlemskapet i EU gör Sverige rikare. Sedan 1995 har reallönerna stigit med 44 procent och inkomstspridningen är, bortsett från den världsfrånvända klick av börsdirektörer vars bonusprogram har förlorat all rimlighet, nästan oförändrad.

Vanliga löntagare tjänar på EU. Konkurrensen från andra medlemsländer påverkar skatteuttaget och utländska nyetableringar anpassar till exempel livsmedelspriserna till en mer europeisk nivå.

Jämfört med andra priser har priserna på livsmedel sjunkit med en femtedel.

När Reforminstitutet i veckan presenterade slutsatserna från nationalekonomerna Fredrik Erixon och Stefan Fölsters bok Vad har EU gjort för Sverige – och vad har Sverige gjort för EU? stod författarnas verklighetsbeskrivning i kontrast till den valrörelse i vilken partierna tävlar om att uppmärksamma EU:s brister.

Från Bröderna Grimm till Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar har folksagoberättare gärna skildrat att den bästa tiden var då. Känslan av den utdömda idyllen, hotad av vargen i skogen eller varulvarna i Strasbourg, förlöser Kadhammar-strofer som ”Ideologierna är stendöda. I stället har vi Annie Lööf.” och ”I snart två decennier har vi tvångsmatats med de frälstas och korttänktas hallelujasånger om nätets demokratiska effekter.”

Vilka partier nickar med huvudet åt sådana formuleringar? Vem hummar med i uppfattningen att nästan allt är på väg åt helvete? Och hur beter sig i grunden framtidsoptimistiska politiker för att stoppa väljarflödet till motståndare vars existens bygger på myten att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid?

Titta på valaffischerna i valet till Europaparlamentet. Bortsett från Folkpartiet, som i sin övertro på eurons förmåga att hantera skuldkrisen går till val på frågor som fortfarande avgörs i riksdagen, har Sverige fått sju EU-kritiska riksdagspartier.

Som moderaten Gunnar Hökmark påpekade, som en lätt passning till Socialdemokraternas toppkandidat Marita Ulvskog, får EU som lagstiftare stå till svars för dåliga beslut på ett helt annat sätt än nationella parlament. Inte ens Ulvskog skulle tänka tanken att förespråka utträde från Sverige för att hon ogillar Alliansregeringen.

Igenbommade korvkiosker blir lätt en bekräftelse på den annalkande katastrofen. Det är då vi måste komma ihåg att EU:s inre marknad, med sina 500 miljoner invånare, är världens största frihandelszon. Trots att 2 000 svenska livsmedelsbutiker har försvunnit sedan 1995, ger ökad konkurrens från utländska kedjor både rimligare priser och fler närproducerade varor.

Den som lägger fördomarna om kvaliteten på dansk skinka och tyskt smör åt sidan finner att prisutvecklingen på livsmedel bekräftar hur löntagarna – dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år – tjänar på fri rörlighet. Det är värt att påminna om på Europadagen.