Vinst visst välkommet
Det kan tyckas paradoxalt att initiativet kommer från samma partier som en gång var de ivrigaste tillskyndarna till friskolereformen.
Samtidigt är det skillnad på vinststopp och vinststopp. Här handlar det först och främst om att åtgärda brister, inte att sabotera föräldrar och barns möjlighet att välja skola.
För övrigt är det knappast en nyhet att friskolevänner föreslår inskränkningar. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) lanserade redan under valrörelsen förslaget att anmärkningar från Skolinspektionen skulle medföra stopp för vinstutdelning. Partikamraten Nyamko Sabuni har därtill ifrågasatt huruvida det är rimligt att finansiera religiösa skolor med skattemedel.
Inget system är felsäkert. Det finns alltid utrymme för förbättringar. Även bland partier som ställer sig bakom grundprincipen om valfrihet bör det finnas en beredskap för nytänkande. Kvaliteten på undervisningen måste sättas i första rummet.
Det intressanta med kritiken är att den har en annan ideologisk resonansbotten än den som kommer från vänster.
Miljöpartiets vilja att föra upp över blockgränsen om friskolorna visar på potentialen till splittring i det rödgröna samarbetet. Språkrören har en mognare inställning till alternativa driftsformer än kollegorna i vänsterblocket. Det är inte vinsten i sig som är problemet, resonerar MP-politikerna. Däremot ska det inte vara möjligt att tjäna pengar på att missköta en skola. Det är alltså inte samma sak som att peka ut vinsten som boven i dramat.
För Vänsterpartiet och Lars Ohly finns däremot inga nyanser. Vinstintresse är alltid av ondo. Alldeles oavsett hur skolorna fungerar i övrigt eller om eleverna och deras föräldrar är nöjda. För Socialdemokraterna har frågan alltid varit en källa till internt missnöje och oro. Kompromissen mellan partiets falanger har resulterat i ett halvljummet ja i praktiken, men ett nej i retoriken. Det kan knappast bli snurrigare.
Förmodligen är det här en viktig förklaring till motgångarna i det senaste valet. Mona Sahlin och parhästen Ohly reflekterade inte över att väljarna inte uppfattade höjda skatter som synonymt med högre kvalitet i skolan och vården. Eller att de flesta inte ser privata företagare som snikna Krösus-Sork-figurer.
Alla som någon gång arbetat i offentlig sektor vet att det inte finns något givet samband mellan resurserna som går in och vad som kommer ut i form av välfärdstjänster. I mellanledet finns många faktorer som påverkar utfallet. Ett positivt resultat betyder inte nödvändigtvis att kvaliteten blivit lidande. En lika rimlig förklaring är att nya sätt att arbeta har medfört en högre grad av effektivitet.
Därmed inte sagt att det inte förekommer missförhållanden som behöver rättas till. Det är dock ingen uppgift för Sahlin och Ohly. Bocken duger som bekant inte till trädgårdsmästare.