GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vinst, förlust och walkover

Sveriges första kvinnliga statsminister fick en skakig första dag och hann aldrig tillträda posten. Hennes budget röstades ner och regeringspartnern hoppade av. Kanske är Andersson ändå lättad av att bli av med Miljöpartiet.
Ledare • Publicerad 24 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Nu inte i samma regering.
Nu inte i samma regering.Foto: Erik Simander / TT

Hon blev historisk på flera sätt, Magdalena Andersson. Hon valdes med minsta möjliga marginal till Sveriges första kvinnliga statsminister. Samma dag förlorade hennes budget mot oppositionens. Och regeringspartnern Miljöpartiet meddelade att de hoppar av regeringen. Per Bolund och Märta Stenevi ville inte sitta i en regering som ”genomför Jimmie Åkessons politik” och underströk det med att återupprepa begreppen blåbrun och högerextremt.

Allt hände innan Magdalena Andersson ens tillträtt sitt uppdrag, hon måste anmäla sina ministrar till talmannen och tillträda vid en regeringsskifteskonselj. Det hann hon inte med innan Miljöpartiet hoppade av.

Det kan förstås – vilket de flesta bedömer som troligt – betyda att Magdalena Andersson får prövas igen och att hon blir tolererad. Men det finns egentligen en annan logik som talmannen Andreas Norlén lika gärna skulle kunna välja, kanske till och med borde välja. Talmannen skulle kunna låta kammaren pröva den statsministerkandidat som har stöd för sin budget i riksdagen, moderatledaren Ulf Kristersson.

Annie Lööf, hela den svenska politiska cirkusens François Bronett, skulle då kunna fullfölja sin logik med att trycka gult – avstå – som Centerpartiet gjorde både i budgetomröstningen och statsministeromröstningen. Eftersom Centerpartiet bara röstar för sin egen politik och därmed följer praxis, enligt Lööf, vore det en rimlig slutsats. Inte minst som både Socialdemokraterna och Miljöpartiet uttrycker stort missnöje med Centerpartiets agerande. Lööf skulle därför kunna gå till elvakaffe hos Norlén och förklara att Kristersson får gult. Nu är det kanske ändå inte troligt att det är den slutsatsen som dras av Lööf och Centerpartiet.

Det hela understryker ännu en gång det udda i att ha olika majoritetsregler för statsminister och budget, det bör hänga ihop.

M, KD och SD var onsdagens enda politiska vinnare. Tillsammans hade de tre formulerat en reservation som i finansutskottet vann majoritet, blev huvudförslag i riksdagen och där klubbades. Allt sedan Socialdemokraterna och Magdalena Andersson inte lyckats med trolleritricket att få Vänsterpartiet och Centerpartiet att enas kring det egna förslaget. Det trots att Magdalena Andersson försökte med klassisk socialdemokratisk förhandlingsmagi.

Vänsterpartiet fick ett köttben i form av löften om kommande höjda garantipensioner via ett bidrag som officiellt ska kopplas till bostadstillägget, fast ändå gå även till pensionärer som inte får bostadstillägg. Därmed skulle det inte krocka med pensionsgruppen, enligt Magdalena Andersson. Pensionsöverenskommelsen med Vänsterpartiet är dessutom först aktuell till sommaren, inte i den budget det röstades om på onsdagen. En till synes genial förhandlingsmanöver. Nu gick det inte som Magdalena Andersson tänkt, på grund av Centerpartiets gultryckande.

Magdalena Andersson kan se ut som förlorare. Men om hon blir vald igen, för en ren S-regering, kan det nog kännas som en stor lättnad att bli av med Miljöpartiet från regeringskansliet. Den svenska politikens paradoxer är många.

Petter BirgerssonSkicka e-post