Petter Birgersson: Vi får inte låta blågult land färgas i rött

”Dante sa en gång att den varmaste platsen i helvetet reserveras för de individer som i tider av moralisk kris framhärdar i sin neutralitet.”

John F Kennedy, 1946 en ung kandidat till kongressen, var klar i sitt radiobudskap. Citatet Kennedy sade sig hämta från Dante var möjligen inte hundraprocentigt korrekt, men sensmoralen var träffande. JFK riktade sig främst mot den tidigare vicepresidenten Henry Wallace, som såg framför sig att USA och Sovjet skulle dela upp världen mellan sig, för en fredlig existens sida vid sida: ”Under friendly peaceful competition the Russian world and the American world will gradually become more alike.” (Wallace lanserade sitt eget parti och kandiderade till presidentposten, vilken han till skillnad från JFK aldrig erövrade.)

Samma fenomen, fast i förhållande till Adolf Hitler, gav JFK:s far, Joe Kennedy, uttryck för i ett radioframträdande några år tidigare. Den bufflige äldre Kennedy blev mycket rik på högst tvivelaktiga affärer och nådde för egen del positionen som ambassadör i London. Hans politiska syn var dimmig och cynisk. Kennedy senior kom därför till slutsatsen att Adolf Hitler skulle få hållas och att amerikanskt stöd till Storbritannien – Lend-Lease Act – var bortslösade pengar, ”en insats på en förlorande häst”. (John F Kennedy, Bengt Liljegren, Historiska Media och Social History for Every Classroom)

Idén om att USA inte skulle blanda sig i Europas öde och inte stå upp emot imperialistiska kommunist/fascist/nazist-regimer är alltså inte ny. Och den kommer från olika håll, från vänsterkanten såväl som från högerkanten.

För Europas öde de senaste dryga hundra åren har USA:s stöd varit helt avgörande. När den nya imperialistiska regimen under Vladimir Putin syftar till att återupprätta den gamla geografiska stormakten och det moraliska lilleputtlandet, är USA:s fortsatta stöd helt avgörande för att det inte ska lyckas. Europa har nämligen – moraliskt högstående som det anser sig vara – inte på egen hand byggt upp ett tillräckligt försvar eller förmåga/vilja att stå bakom Ukraina fullt ut.

Den republikanske talmannen i representanthuset, Mike Johnson, har sent omsider vänt i frågan. Trots risken att bli avsatt av motståndare i det egna partiet, lägger Johnson fram ett stödpaket inför representanthuset på 61 miljarder dollar till Ukraina, tillsammans med stöd också till Israel: ”Jag är villig att ta personlig risk, för vi måste göra rätt sak, historien kommer att döma oss.” (CBS News)

Johnson gör detta mot den extremt allvarliga bakgrunden att amerikansk underrättelsetjänst gjort klart att Ukrainas situation är kritisk. Landet fattas ammunition och kan inte mota de ryska angreppen från luften och tappar också på marken. Moralen riskerar också att sjunka väsentligt i leden när Ukraina inte känner amerikanskt stöd. Omröstningen förväntas hållas under helgen och Johnsons paket kan gå genom med stöd från demokrater.

Europas ledare har högt tryck på sig att också vrida upp trycket. USA:s stöd är kritiskt nu, men Europa kan inte förvänta sig att amerikanerna ska fortsätta att betala en så stor del av notan när det är Europas säkerhet och framtid det handlar om. Sverige må vara ett litet land i sammanhanget, men om vi någon gång ska spela en avgörande roll så är det nu, inte minst genom att visa upp nordisk och baltisk samhörighet och styrka inom Nato och EU. I denna fråga finns alla skäl att uppvisa inrikespolitisk samsyn, Ulf Kristersson och Magdalena Andersson bör göra gemensam sak för att formera enighet hos våra allra närmaste allierade och grannar.

Ett Ryssland som vinner är den värsta av mardrömmar för Europa. Som tidskriften Economist kolumnist ”Charlemagne” (Karl den Store) skriver: ”Kartritares omfärgning av ukrainskt land till ryskt territorium skulle cementera föreställningen att den starkares rätt gäller, och det hos alla starka män världen över.” Nästa steg för Putin skulle mycket väl kunna bli Baltikum. Allt med samma argument som användes mot Ukraina, om att försvara ryskspråkiga invånare och befria länderna från nazism.

Charlemagne citerar den tidigare generalsekreteraren för Nato, skotten George Robertson: Om Ukraina förlorar kommer våra fiender att bestämma världsordningen. De fienderna är Ryssland, Iran och Kina.

Till det kan man välja att förhålla sig neutral. Och samtidigt garantera sig en riktigt varm plats i helvetet.