Annons
Ledare

Petter Birgersson: Vi är med i Nato för att det är krig

Vi går med i Nato för att öka säkerheten och bevara freden. Det finns bara ett problem med den bilden: Det är redan krig i Europa.
Petter BirgerssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 8 mars 2024
Petter Birgersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Ulf Kristersson togs emot med stående ovationer av båda sidor i kongressen när president Joe Biden inför sitt tal till nationen välkomnade Sverige in i Nato.
Ulf Kristersson togs emot med stående ovationer av båda sidor i kongressen när president Joe Biden inför sitt tal till nationen välkomnade Sverige in i Nato.Foto: Mark Schiefelbein

Det var Ulf Kristersson som fick åka till Washington DC och formellt fullborda det svenska medlemskapet i Nato. En stor dag för Ulf Kristersson som höll tal – ett mycket bra sådant – i sällskap av USA:s utrikesminister Antony Blinken. Senare möttes Ulf Kristersson av applåder från båda sidor i kongressen när president Joe Biden inför sitt tal till nationen välkomnade Sverige in i alliansen.

Det är omöjligt att undgå hur mycket Ulf Kristersson trivdes, en större stund är svårt att föreställa sig för en politisk karriärist. För det är självfallet Ulf Kristersson – annars hade han inte varit Moderatledare och inte statsminister.

Annons

Värre var det för Magdalena Andersson, som inte fick fullfölja det Natomedlemskap som hon i egenskap av statsminister insåg var nödvändigt ett tag efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Den socialdemokratiska linjen om svensk säkerhetspolitik bröts brutalt av verkligheten. I det inrikespolitiska spelet försöker Andersson nu göra det till sin och socialdemokratins seger att Sverige är med i Nato.

Ulf Kristersson hoppas förstås att medgången för honom – ett av de främsta löftena är uppfyllda – ska ge honom medvind i opinionen. Han fick hålla ett betydande tal som är tänkt att samla folket. Det är en tacksam gren, och han gjorde det övertygande.

Detta positionerande hör till och det är bara att hoppas att Sveriges främsta politiker ändå har förmågan att inse att det finns något betydligt viktigare än personligt stora stunder eller personlig känsla av bitterhet. Eller för den delen partiers väl och ve. Det är Sveriges och våra europeiska grannars frihet som står på spel.

I medierna bjuds fortfarande så kallade fredsorganisationer in för att ge sin syn på hur freden hotas när Sverige bryter det som kallas Alliansfrihet. Och inte sällan är utgångspunkten för debatten för den som försvarar Natomedlemskapet att det handlar om att bevara freden och att öka säkerheten. Det senare är självfallet sant, det är hela grunden för i att gå samman i en försvarsallians.

Men det riskerar ändå att missa en väsentlig del, nämligen att det redan är krig. Det är bara det att kriget förs utanför våra gränser och i huvudsak av andra. Men med i kriget är vi redan, av det skälet att Ryssland invaderade ett fritt grannland och att Sverige, EU och det fria Europa ställde sig på Ukrainas sida.

Frågan som återstår är inte hur vi ska göra för undvika att provocera Ryssland. Ryssland inledde ensidigt kriget och hur det ska avslutas hänger på Europa och västmakterna. Om kriget utvidgas hänger däremot på Ryssland, och ingen annan.

Europas framtid handlar om vilket stöd vi ger till Ukrainas folkrättsligt helt oomtvistliga kamp för sin frihet. Att Frankrikes president Emmanuel Macron – av alla – talar om att det är inte är läge för Ukrainas allierade att steppa upp och att inte vara fega, samt att han får bannor av sina europeiska kollegor är talande för vilket kritiskt läge Europa befinner sig i (Reuters 5 mars).

Det är absolut historiskt att Sverige går med i Nato. Men de brutala och blodiga omständigheterna under vilket det sker är den verkligt tunga uppgiften att ta itu med framåt. Och det alldeles oavsett vem som sitter på statsministerposten i det Natoanslutna Sverige.

Annons
Annons
Annons
Annons