Petter Birgersson: Vi är med i Nato för att det är krig

Det är omöjligt att undgå hur mycket Ulf Kristersson trivdes, en större stund är svårt att föreställa sig för en politisk karriärist. För det är självfallet Ulf Kristersson – annars hade han inte varit Moderatledare och inte statsminister.

Värre var det för Magdalena Andersson, som inte fick fullfölja det Natomedlemskap som hon i egenskap av statsminister insåg var nödvändigt ett tag efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Den socialdemokratiska linjen om svensk säkerhetspolitik bröts brutalt av verkligheten. I det inrikespolitiska spelet försöker Andersson nu göra det till sin och socialdemokratins seger att Sverige är med i Nato.

Ulf Kristersson hoppas förstås att medgången för honom – ett av de främsta löftena är uppfyllda – ska ge honom medvind i opinionen. Han fick hålla ett betydande tal som är tänkt att samla folket. Det är en tacksam gren, och han gjorde det övertygande.

Detta positionerande hör till och det är bara att hoppas att Sveriges främsta politiker ändå har förmågan att inse att det finns något betydligt viktigare än personligt stora stunder eller personlig känsla av bitterhet. Eller för den delen partiers väl och ve. Det är Sveriges och våra europeiska grannars frihet som står på spel.

I medierna bjuds fortfarande så kallade fredsorganisationer in för att ge sin syn på hur freden hotas när Sverige bryter det som kallas Alliansfrihet. Och inte sällan är utgångspunkten för debatten för den som försvarar Natomedlemskapet att det handlar om att bevara freden och att öka säkerheten. Det senare är självfallet sant, det är hela grunden för i att gå samman i en försvarsallians.

Men det riskerar ändå att missa en väsentlig del, nämligen att det redan är krig. Det är bara det att kriget förs utanför våra gränser och i huvudsak av andra. Men med i kriget är vi redan, av det skälet att Ryssland invaderade ett fritt grannland och att Sverige, EU och det fria Europa ställde sig på Ukrainas sida.

Frågan som återstår är inte hur vi ska göra för undvika att provocera Ryssland. Ryssland inledde ensidigt kriget och hur det ska avslutas hänger på Europa och västmakterna. Om kriget utvidgas hänger däremot på Ryssland, och ingen annan.

Europas framtid handlar om vilket stöd vi ger till Ukrainas folkrättsligt helt oomtvistliga kamp för sin frihet. Att Frankrikes president Emmanuel Macron – av alla – talar om att det är inte är läge för Ukrainas allierade att steppa upp och att inte vara fega, samt att han får bannor av sina europeiska kollegor är talande för vilket kritiskt läge Europa befinner sig i (Reuters 5 mars).

Det är absolut historiskt att Sverige går med i Nato. Men de brutala och blodiga omständigheterna under vilket det sker är den verkligt tunga uppgiften att ta itu med framåt. Och det alldeles oavsett vem som sitter på statsministerposten i det Natoanslutna Sverige.