Vetenskap före värderingar
Således finns det i dag, enligt ett delbetänkande från Missbruksutredningen, ungefär 29 500 personer i Sverige som ”injicerat narkotika under de senaste tolv månaderna (oavsett frekvens) eller använt narkotika dagligen eller så gott som dagligen de senaste fyra veckorna”. Det är så tungt missbruk definieras av utredningen. Men varje siffra är ett människoöde. Om det finns 29 500 tunga narkotikamissbrukare i Sverige, finns det också 29 500 berättelser om en svår vardag.
I Missbruksutredningens delbetänkande, som lades fram 31 januari i år, slås fast att antalet tunga missbrukare kommer att öka till drygt 46 000 inom loppet av tio år, om dagens missbruks- och beroendevård inte förändras. Vidare konstateras att missbruksvårdens utveckling fram till nu i första hand inte har varit resultatet av vetenskapliga framsteg, utan har grundats på ”politisk-ideologiska överväganden”.
Syftet med en nationell drogpolitik måste vara att dels förebygga missbruk, dels att lyfta individer ur drogberoendet, samtidigt som konsekvenserna av ett skadligt missbruk minimeras för den egna personen och för omgivningen. Och om målet är att så många som möjligt ska kunna leva ett liv fritt från beroendets ok, måste det styra vilka åtgärder som sätts in. Politiska principer måste ge vika för en pragmatisk hållning: det viktigaste är att hjälpa, inte hur man hjälper.
Det är också Missbruksutredningens uppgift att överlämna förslag till regeringen som ”skapar förutsättningar för en svensk missbruks- och beroendevård av högsta internationella standard”. Det är kanske därför den är så tydlig med att tvångsvården måste utvecklas både till form och innehåll och att substitutionsbehandling för heroinister, till exempel med subutex, leder till minskad dödlighet och högre livskvalitet. Eller att sprututbytesprogram leder till minskad spridning av hiv och hepatit C.
Särskilt den sista åtgärden är ett tydligt exempel på hur ideologiska värderingar och känslan av vad som är rätt har tillåtits påverka missbrukarvården i stor utsträckning. Trots att sprututbytesprogrammet bevisligen gör livet drägligare för dem som har det allra svårast har politiker från alla läger satt sig på tvären.
Principen om ett narkotikafritt samhälle har varit viktigare än de enskilda missbrukarnas välbefinnande. Att bryta med denna uppfattning är viktigare än alla konkreta åtgärder. Annars riskerar utredningens prognos om fler tunga missbrukare att slå in. Målet med politiken måste vara att på bästa sätt hjälpa människor i missbruk – även om det innebär att ompröva gamla sanningar och uppfattningar.