Annons
Ledare

Vem väljer vem?

När Håkan Juholt i våras valdes till partiordförande för Socialdemokraterna var kritiken mot hemlighetsmakeriet massivt.
Ledare • Publicerad 13 augusti 2011

Den tidigare LO-ordföranden Stig Malm gick till och med så långt i sin kritik att han offentligt uttalade att valproceduren fick honom att skämmas över att vara socialdemokrat.

I ljuset av ovanstående tycks valet av ny Centerledare vara demokratin självt. Tre tydliga partiledarkandidater har klivit fram i offentligheten och förklarat för både medlemmarna och allmänheten vad de vill göra med sitt parti.

Annons

Men sanningen är faktiskt den att det varken är medlemskåren eller allmänheten som kommer att utse nästa Centerledare. Det är en uppgift för ombuden på Centerpartiets stämma i slutet av september. Därav den hårda kritik som framförts av bland annat statsvetaren Peter Esaiasson.

Nu ska det sägas att partiledarval genom så kallad indirekt demokrati inte är något som särskiljer Centerpartiet från de övriga riksdagspartierna. I alla etablerade partier är det ombuden som röstar om vem ska utses till partiledare, inte medlemmarna.

Partiernas interndemokrati ska alltså bedömas som variationer av samma modell, inte som väsensskilda modeller.

En annan sak riksdagspartierna har gemensamt är att medlemsantalen ständigt sjunker. 1991 var 11 procent av befolkningen medlemmar i ett politiskt parti, 2009 var samma siffra 5 procent. Det är en oroande utveckling för partierna: Om inte trenden vänds kommer de en dag att bli medlemsstyrda organisationer utan medlemmar, några av dem kanske fortfarande med anspråk på att vara folkrörelser.

En lika enkel som intressant åtgärd för att attrahera fler medlemmar är att göra medlemskapet mer betydelsefullt. I första hand genom att låta medlemmarna i direkta val utse sin partiledare, i andra hand genom att låta medlemmarna bestämma partiets inriktning i vissa frågor. Tanken bakom sådana åtgärder är enkel, om medlemmarna får större makt kommer fler att vara intresserade av att antingen behålla eller skaffa sig ett partimedlemskap.

Den stora frågan är dock hur oroade partierna egentligen är av medlemsrasen. Från att ha varit partier som representerat medlemmarnas åsikter i allmänna val har partierna blivit effektiva kampanjorganisationer med opinionen som enda domare. Sedan länge finansieras partiernas verksamhet framför allt av skattebetalarna, inte av medlemmarna. Och i allt större utsträckning har politiska tjänstemän övertagit frivilligkrafternas platser i valstugor och på medlemsmöten. Dialogen med väljarna sköts med stöd från offentligt finansierade demokratiutvecklingsenheter i stället för direkt mellan väljare och valda.

Av allt att döma måste förändringen av partierna således vara mer genomgående än hur man väljer partiledare vart tionde år.

Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons