Vem vågar efter Bulletin?
Det är nog så att nya stora journalistiska projekt får oproportionerligt stort utrymme i andra medier. Nyhets- och opinionssajten Bulletin fick redan innan den satte igång en mängd medietyckare att recensera vad som väntade. Sajten värvade nämligen stort bland profilerade opinionsskribenter, med Ivar Arpi och Alice Teodorescu Måwe som ett par av de främsta namnen. Många stod därför redo att såga projektet inför starten, inte minst vänstertyckare som såg ett högerideologiskt opinionsmonster runt hörnet. Det är ju dessutom alltid enklare att såga andra som försöker något än att själv göra och våga något riskabelt.
Men Bulletins redaktionsledning förklarade att planerna var andra än vad kritikerna såg framför sig. Här skulle byggas ett kvalitativt alternativ till Dagens Nyheter. Opinionsbildningen skulle vara liberalkonservativ, men nyhetsbevakningen skulle stå på på egna ben. Åtminstone uppfattade redaktionen att det var ägarnas plan.
Men huvudägarna med Pontus Tholin och Tino Sanandaji hamnade snart i konflikt med redaktionen, och andra medier uppmärksammade vad som beskrevs som plagiat i nyhetsmaterialet. Den första chefredaktören Paulina Neuding lämnade, varpå Ivar Arpi tog över.
Startskottet hade gått av för tidigt, kunde många konstatera. Att göra tidning är svårt. Det visade sig dock handla om mer än barnsjukdomar. Ägarna hade inte alls planer på det redaktionsmedlemmarna såg framför sig. Inför öppen ridå utspelades en kamp som fick alla åskådare att skaka på huvudet. En av grundarna, Thomas Gür, hoppade av, bad alla han lockat till projektet om ursäkt för något han på facebook kallade en allvarlig personlig och professionell missbedömning.
På måndagen så lämnade så Ivar Arpi, Alice Teodorescu och flera andra av de högprofilerade redaktionsmedlemmarna Bulletin. Det får anses vara den definitiva dödsstöten för Bulletin som ett medialt storprojekt. Att ett tidningsprojekt misslyckas är inte särskilt konstigt eller anmärkningsvärt. Det är precis som i andra mogna branscher extremt svårt att etablera något nytt. Men det här saknade förutsättningar från start då projektets utgångspunkt för ägarna var en annan än vad de rekryterade journalisterna uppfattade.
De direkt inblandade har sitt perspektiv och företrädare för mediebranschen sitt. Men det viktigaste är mediekonsumenternas. De går miste om en utmanare som kunde ha gett nya infallsvinklar, avslöjat fler missförhållanden och lyft fram fler goda förebilder som andra journalistiska publikationer missat. Ett lyckat medieprojekt med riksambitioner hade satt press och fart på de fåtal aktörer som dominerar den arenan.
Bulletin har kanske för stunden skrämt bort andra initiativtagare till något liknande. Det har möjligen medfört att borgerlig och högerinriktad opinionsbildning har fått sig en törn. Men det kanske också medför en insikt om hur viktigt det är att veta vad som krävs för den som ska ge sig in i journalistikbranschen med ambition att leverera något bättre eller för all del bara för att skaka om de etablerade. Måtte fler våga försöka, även efter Bulletin.
