Vårt statsskick är en viktig fråga

Besluten gav upphov till lag 1979:935, som trädde i kraft 1980. Den blivande kronprinsessans lillebror Carl Philip hade då hunnit vara kronprins i lite mer än ett halvår, men fick alltså träda tillbaka till förmån för storasyster.

Den svenska monarkin har starkt folkligt stöd, men är svagare i dag än på länge. Nyligen argumenterade Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt för att monarkin borde avskaffas. Sett till partiprogram finns en bred riksdagsmajoritet för ett avskaffande. Detta räcker dock inte för en faktisk förändring av statsskicket. Politikerna ser mer akut angelägna frågor att engagera sig i. Och monarkin har som sagt folkligt stöd. Dessutom kan tyckas att kungafamiljens avpolitiserade roll i det svenska samhällslivet ganska väl kompenserar det odemokratiska oskicket att låta statschefsämbetet gå i arv inom släkten Bernadotte.

Tilläggas bör att också den varmaste republikan kan se praktiska fördelar med monarkin. Under andra världskriget utgjorde Danmarks kung Kristian X en symbol för motstånd och självständighet, mot den tyska ockupationsmakten. Hans dagliga ridturer genom Köpenhamn brukar ofta nämnas i diskussioner om monarkins förtjänster.

I kristider finns alltså en uppenbar fördel med opolitiska statschefer som ställer sig över dagspolitiken. Samtidigt kan konstateras att presidentämbetet utmärkt kan fylla samma funktion, och gör det i många länder.

Den svenska tronföljden utgår, till skillnad från vad många tror, inte från Carl XIV Johan (Jean Baptiste Bernadotte), utan från vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf. Tronföljden är ett resultat av ideologiska, praktiska och politiska överväganden. När svensk syn på jämställdhet slog igenom i successionsordningen ville man samtidigt undvika att få en mängd nya tronpretendenter.

Därför ändrades tronföljden, så att kvinnliga ättlingar till Carl XIV Johan inte skulle ställa till problem. Ett undantag gjordes dock för prins Bertil, bland annat för att det vore opraktiskt att inte ha någon myndig reservtronföljare.

Föreställningen om Sveriges nuvarande statsskick som opåverkat av ideologi och politiska beslut är utbredd men inte desto mindre felaktig. Ett avskaffande av monarkin kan knappast anses akut, men är principiellt viktigt – och riktigt.

Fler politiker borde göra som Håkan Juholt och agera utifrån värderingar snarare än opinionsmätningar i monarkifrågan.