Varningsord för julen
Snart kommer tidningarnas varningsord om den farliga julen och vikten av att äta vegetariskt på julbordet. Men om man nu firar jul bara en gång om året är det kanske inte så farligt. Det är de som firar jul tre gånger i veckan som kan komma i riskzonen. Botemedlet är väl att lära sig något om de kristna helgernas indelning av året, med hjälp av en kalender, i de fall inga andra böcker finns till hands.
Ett annat varningsord har kommit från Skolverket. Generaldirektören publicerade 25 november en kommuniké i DN och varnade landets alla rektorer från att låta eleverna höra något religiöst om de firar terminsavslutning i kyrkan. Detta verkar vara ett av de större utbildningspolitiska problemen i modern svensk historia.
Några skolor vill kanske, av tradition, ha avslutningen i kyrkan. Men skolan ska vara konfessionslös, enligt lag. Så en avslutning i kyrkan får inte ha religiösa inslag som kan påverka eleverna. De kan visserligen gå på karatekurser och slå ned lärare som försöker tvinga i dem onödiga kunskaper. Men i kyrkan kan deras känsliga integritet kränkas svårt av en julpsalm. Detta kan Skolverket inte tillåta. Som författaren Arnold Ljungdahl skrev i en aforism: ”En rävsax i varje buske. Det gläder borgarens hjärta: han vet att överheten tänker på honom.”
Skolverkets kommuniké är skriven helt på allvar. Lagen ger ingen marginal för ironi; det är nog häkte på det. Eleverna ska skyddas från allkontakt med religion och kristna ritualer. Prästen kan få tillstånd att närvara vid en avslutning i kyrkan, men får inte säga något religiöst. Möjligen kan en djärv kyrkoherde utverka dispens för att önska eleverna många julklappar.
Docenten i kyrkohistoria Per Beskow skrev en ledare i den katolska kulturtidskriften Signum, 1/2009. Med rubriken ”Religiös analfabetism”. Han pekade på att enligt många undersökningar försvinner i det sekulariserade Sverige inte bara tron utan också kunskapen. Det stämmer med många av mina och vänners iakttagelser. Elever tillbringar mycket tid i skolan utan att lära sig något om bibeln.
Skolan ska givetvis vara konfessionslös. Mitt resonemang handlar inte om tro utan om kunskap. För de elever som möjligen vill lära sig en aning om svensk historia är en dos bibelkunskap nödvändig. Den klassiska litteraturen blir obegriplig för dem som inget vet om bibeln och tron. Den som inte har en aning om vad som händer i kyrkan kan inte läsa Piratens mästerverk ”Bock i örtagård” och är därmed dömd till ett dystert liv.
Den generaldirektör som författat skrivelsen från Skolverket bör tänka på Viktor Rydbergs ord: ”Visdom på jorden kan vara dumhet i himlen. Härav följer inte att dumhet på jorden blir visdom i himlen.”
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.
