Värna minnet och yttrandefriheten
Ett rent och skärt tankeförbud blir det ju inte. Men enbart för att sådana är omöjliga; man kan inte veta vad folk tänker och därför inte heller lagstifta mot tankarna i fråga. Men i den sekund tankarna på något sätt materialiserar sig i tal eller skrift, då kan statsmakten slå till med liv och lust. Tyvärr.
Yttrande- och åsiktsfrihet skall ju helst vara något absolut. Västerlandet berömmer sig självt för att ha utvecklats från detta kärnvärde. Men det är ett värde under ständig press. Sådant som hat- och hetslagstiftning var inga självklarheter när de introducerades men allt eftersom har det ideologiska motståndet släppt. Därmed har den principiella utgångspunkten att obehagliga åsikter kan vara kriminella fått fäste, och det är inte bra. För om den principiella invändningen redan har undanröjts finns bara praktiska sådana kvar när nya inskränkningar föreslås.
Regeringen argumenterar i sitt förslag för att det skall gå att debattera om ett visst påstått folkmord faktiskt är ett folkmord. Men det är ju ett måste. Hur skall riksdagen annars kunna ta ställning till om till exempel folkmordet på armenier var ett folkmord? Regeringen argumenterar i någon mån mot sig själv.
Folkmordet på judar var exceptionellt i sin metodik och målmedvetenhet och det var ävenså ett utskott av en djup tanketradition likaväl som ett politisk övervägande. Det gör det unikt i den mörka listan över brott mot mänskligheten. Det är därför vi stavar det med ett stort F. Och antisemitismen har exploderat i västvärlden sedan Hamas attack sjunde oktober. Men det är fortfarande inte argument för att här och nu inskränka svensk yttrandefrihet.
”Men det är fortfarande inte argument för att här och nu inskränka svensk yttrandefrihet.”
Till problemet hör också det mått av juridiskt och i slutändan politiskt godtycke som frigörs. Vad är ”förnekelse”? Är det att ifrågasätta själva mängden offer? Finns det en undre numerär gräns av tänkta offer för Förintelsen vid vars teoretiska beröring någon skall åtalas? Eller är det andra påstådda omständigheter kring folkmordet vars detaljer skall nagelfaras av åklagare?
Det ”går” förstås att införa ett sådant här förbud. Andra länder har gjort det. Men det går inte utan att yttrandefriheten angrips av godtycke och det är ett gift för fria samhällen.
Till det märkliga hör att det knappt är någon som uppskattar förslaget. Det är förstås ett sundhetstecken. Det finns ändå en bred förståelse för att åsikter, hur avgrundslika de må vara, skall upp i den fria debattens ljus och behandlas där och inte i domstolar. Men varför anstränger sig regeringen för att baxa utvecklingen åt andra hållet?