GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Värna medelklassen

Medelklassen är det finaste Sverige har. Den och lingon.
Ledare • Publicerad 15 september 2021 • Uppdaterad 15 september 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Bo för homo sapiens medelklassus?
Bo för homo sapiens medelklassus?
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Medelklassen är sedan länge signalordet nummer ett på svenska kultur- och ledarsidor. Det kan vara fel på medelklassen åt alla håll, samtidigt. Det är den flygande medelklassen, den flygvägrande medelklassen, den skidåkande medelklassen, den konsumerande medelklassen och den privilegierade medelklassen. Det är medelklassen som pekar finger, medelklassen som överger bildningen för sina barn, medelklassen som ger sina barn kulturellt kapital att skriva en roman, medelklassen som...

Möjligen har medelklassen konkurrens från begreppet nyliberalism. Den frilansande kulturskribent som i en text får in medelklass och nyliberalism som förklaring till all världens elände är hemma med arvodet, längre sträcker sig inte redaktörernas krav.

Medelklassmassakern är absolut inget nytt fenomen. Det diskuterades 2007 på DN Kultur, av alla ställen. Gabriella Håkansson och Malin Ullgren konstaterade: ”När debattörer, bloggare och kulturskribenter skäller sina kolleger för att vara medelklass gör de det genom att själva positionera sig som någon som står utanför. De intar den intellektuelles roll som radikal, oppositionell och okorrumperad. Medelklass blir då det motsatta: det är en skribent som inrättat sig i ledet. En etablissemangslakej som ängsligt vänder kappan efter vinden. En borgarvänster och kulturkofta som varken är radikal eller liberal, bara ett meningslöst mittemellan.”

Ändå fortsätter eländet. År ut och år in. Det synes finnas ett omättligt behov av självspäkning för såväl skribenter som läsare. Man hatar både sig själv och sina prenumeranter. Nu har kulturredaktören på DN till och med börjat hata Stockholm.

Egentligen är hela klassbegreppet snurrigt, ståndssamhället lever vi inte i och indelningen i arbetare och borgare är ett arv från Marx. Klass indikerar något trögrörligt, en klassresa är då något exceptionellt, ett undantag som sticker ut. I Sverige handlade det under flera decennier snarare om en kollektiv resa. Med välståndet växte en bred medelklass fram.

Så även om det egentligen inte låter sig göras, här är ett försök till en bred definition av medelklass: Människor som i vuxen ålder genom arbete försörjer sig på egen hand, kan spara och låna till ett eget hem, samt har tid, frihet och ekonomisk möjlighet till fritidsintresse och konsumtion utöver det allra nödvändigaste.

Definitionen rymmer en stor massa med inbördes stora skillnader i alla aspekter. Men det är någonstans de människorna som utgör basen i samhället. Utan dem rasar alltihop. Sverige mår bra av en bred medelklass, den utgör inget hot mot någon annan, den tränger inte tillbaka andra – den är en förutsättning för att allt ska fungera.

Det är högst underligt att medelklassen ständigt i den offentliga debatten lyfts med negativ underton och emellanåt trycks till med rejäla övertoner. Exakt vad det tjänar till är oklart. För om medelklassen krymper, om fler aldrig når dit, då betyder det att Sverige som vi känner eller kände det är på väg bort.

Petter BirgerssonSkicka e-post