Värderingsmatchen
Det suckas i alliansleden. Regeringsformationen ifrågasätts alltmer inom de egna partierna. Ute i Centerns lokalorganisationer bubblar det av oro. Och missnöjet tycks ha spridit sig till delar av Folkpartiet. Amy Öberg, ordförande för Folkpartiet på Gotland, säger till Sveriges Radio att allianssammanslagningen bör ses över: ”Det blir mer fart på partimedlemmarna i de små partierna, skulle jag tro, om man fick jobba för det egna.”
Man kan förstås också hävda att det blir mer fart på alliansen om man jobbar för den.
Annie Lööfs inbjudan till Centerledarens gamla hemby Maramö har mottagits ljumt. Även om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tackade ja ser mötet inte ut att bli av – åtminstone inte före årsskiftet. Fredrik Reinfeldt siktar nu mot ett vårmöte ”där vi fördjupar oss i vissa områden för att på det sättet lägga en bra grund för ett valmanifest någonstans i augusti 2014”.
Roligare än så tycks de inte ha det i alliansen. Dörrarna mellan departementen förefaller vara mer stängda än öppna. Trots att de fyra borgerliga partierna gjort något historiskt och lyckats skapa en regering med högre trovärdighet än alternativet är mungiporna neddragna. Och ingen blev gladare av att höra försvarsminister Karin Enström (M) i Ekots lördagsintervju (19/10). De undanglidande svaren om vapenexporten till Saudiarabien, FOI:s planer på vapenfabrik och vad som är demokrati och diktatur blev en utdragen plåga. En regering med stort liberalt inflytande får inte svaja när det gäller synen på de mest grundläggande rättigheterna. Klarar man inte av att vara tydlig i de egna värderingarna är regeringsmakten ingenting värd.
Någonstans där kan alliansen ta avstamp i sin omstart. Sverigedemokraterna har redan sett till att regeringen förlorat sin majoritetsställning. Med operation utrensning gör nu SD ytterligare ansträngningar för att bli det mest välskräddade partiet i riksdagen. Då blir det allt viktigare att tala om de grundläggande ideologiska skillnaderna, vilket inte blir möjligt om tryggheten i den egna övertygelsen saknas. Många människor har påfallande svårt att se skillnaden mellan individuella rättigheter och grupptillhörighet. Man ska inte inbilla sig annat än att Sverigedemokraterna kommer att bli allt skickligare i att formulera förmenta lösningar på de omställningar som drabbar människor i globaliseringen och de motsättningar som kommer med den.
Att vinna den värderingskampen är inte lätt. Vi har alla en grundkurs att gå. I Erik Ullenhag (FP) har regeringen fått en integrationsminister som tar sin uppgift på allvar. Han blundar inte för problemen i utanförskapsområdena, kräver att polisen och andra myndigheter ska göra sitt jobb, viker inte för samhällets utmaningar i att möta vuxna analfabeter från Somalia och krigstraumatiserade barn från Syrien. Men han har också förstått att ett Sverige som inte är attraktivt i kampen om talangerna och de högutbildade kommer att vara ett betydligt fattigare land.
Sverige förtjänar en stark alliansregering som tar strid i värderingsfrågorna och i alla lägen står upp för demokratin utan att glida på svaren.
