Annons
Ledare

Vårda den ryska relationen

Söndagens ryska val slutade som det var bestämt. Vladimir Putins maktinnehav – och återkomst till presidentposten – säkrades i ett skådespel som var tänkt att skänka legitimitet.
Ledare • Publicerad 6 mars 2012
Ryska gubbar. Illustration: Jan-Erik Ander
Ryska gubbar. Illustration: Jan-Erik AnderFoto: 

Det fungerar inte i alla kretsar. Siffrorna från Tjetjenien ger en tydlig fingervisning om varför: Med 99,61 procents valdeltagande och 99,76 procent av rösterna på Putin redovisas siffror som närmast påminner om valen i Irak under Saddam Hussein.

Anklagelserna om valfusk haglade också mycket riktigt från alla håll, och på måndagen hölls nya, stora demonstrationer i Moskva. Än så länge väcker därför valet fler frågor än det ger svar: Vart går Ryssland nu? Hur kommer Putin att hantera oppositionen? Finns det minsta chans att en rysk vår sakta ska bryta igenom det demokratiskt djupfrysta landet?

Annons

Från svensk horisont finns det anledning att fundera på banden över Östersjön.

Sverige har alltid haft en relation till Ryssland, sa utrikesminister Carl Bildt (M) i Ekot i går. Det är lika sant som intetsägande. Avgörande är naturligtvis hur relationen är, inte minst eftersom de ekonomiska förbindelserna stadigt växer sig starkare, om än från en låg nivå. Alla stora svenska företag finns på plats. Ryssland, precis som Kina, är en attraktiv tillväxtmarknad. Investeringsbehovet är enormt, suget efter konsumtionsvaror likaså.

För företagen är problemen med omfattande korruption, utbredd byråkrati och bristande infrastruktur allvarligare än bristen på demokratisk frihet. 2010 var Ryssland Sveriges fjortonde största exportmarknad med 1,8 procent av den totala exporten. Importen var något större. Det är främst råvaror och bränslen som gör Ryssland till Sveriges sjunde största importland.

Säkerhetspolitiskt uppfattas inte den ryska björnen i dag som något större hot mot Sverige, gasledningen på Östersjöns botten till trots. Förklaringen är inte enbart avvecklingen av Sovjetunionen för tjugo år sedan, utan också Natos och EU:s utvidgning till Baltikum. Från att ha varit en formellt alliansfri gränsnation mot den kommunistiska stormakten är vårt läge i dag mer tillbakadraget.

Den politiska utvecklingen i Ryssland har gått åt fel håll under Putin. Samhället har blivit mer auktoritärt och utvecklingen stagnerat.

”Vi önskar samarbeta med ett demokratiskt och modernt Ryssland”, sa Bildt, vilket på diplomatiska får tolkas som en rak höger.

Så måste regeringen fortsätta. Lukrativa affärer får inte tysta kritik, den ryska militära upprustningen inte nonchaleras. Men affärerna, den gränslösa handeln, är ett av få redskap som finns att öppna Ryssland med. Efter 19 år av förhandlingar blir Ryssland formellt medlem av Världshandelsorganisationen, WTO, under sensommaren. Sverige måste både kritisera Ryssland när det finns fog för det och aktivt stödja processer som stärker den rysk-svenska relationen.

Mattias Karlsson
Jonas Duveborn
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons