Bo Pellnäs: Vår upprustning måste öka takten
Det mest avgörande för vår del med det ryska anfallet på Ukraina var att Finland ansökte om medlemskap i Nato. Inte minst våra historiska och säkerhetspolitiska band till Finland fick oss att följa efter. Men sannolikt knöt USA ett finländskt medlemskap med direkta krav på Sverige.
Väl inne i det innersta rummet ser vi att Nato är en organisation där medlemsländerna förhandlar för att tillgodose egna nationella intressen så långt USA och stormakterna tillåter. Både Finland och Sverige behöver därför politiskt allierade i denna verklighet. Kanske Finland även här, lättare än Sverige, kan öppna för ett starkt nordiskt samarbete.
Vår armé planeras nu att få fyra brigader. Av dem är en öronmärkt för Finland men vårt fredstida bidrag med 600 soldater i Baltikum kan i ett krisläge växa till ännu en brigad. Två brigader kvar i Sverige är inte mycket till ett invasionsförsvar om försvaret av de baltiska staterna misslyckas.
Av Nato måste vi kräva en tidig gruppering i Sverige av flyg och luftvärn. USA har resurserna och också ett eget intresse av att skydda svenska hamnar, vägar och järnvägar för uppmarsch och underhåll av Nato-förband i Finland och i Baltikum. Vårt köp av luftvärnssystemet Patriot var ett viktigt steg för att underlätta gruppering av amerikanska luftvärnsförband i Sverige men också för en samordning mellan luftvärn och amerikanska flygförband.
Vår förmåga att sprida ut och vägbasera våra JAS-flygplan är nu en oerhörd tillgång eftersom våra flygfält därigenom kan ta emot många fler Natoflygplan både för strid och för underhållstransporter. Det är en av många faktorer att väga in när vi ska besluta om ett eventuell nytt svenskt stridsflygplan.
Utvecklingen av drönare som en effekt av kriget i Ukraina har bara börjat och gränsen mellan dem och pilotlösa flygplan suddas redan ut. Hur artificiell intelligens kommer att påverka luftförsvarssystemen i stort är minst sagt svårgripbart. Mycket talar för att USA och kanske Kina kommer att dominera den utvecklingen. För oss gäller det att utveckla spetskunskap inom några områden som ger oss möjlighet att byta oss till det vårt försvar och industri behöver.
Vi är nu entydigt etablerade under Natos kärnvapenparaply. Det skyddet har inte Ukraina. Putinregimens hot om kärnvapeninsatser är nog mest är munväder, men redan existensen av taktiska kärnvapen begränsar Natos vapenstöd till Ukraina och villkoren för dess användning. Om ryssarna skulle stå som förlorare i Ukraina innebär detta inga hot mot Ryssland som nation. Det är Putins personliga makt som står på spel och han ställer nu om Ryssland för ett långvarigt krig. Presidentvalet i USA och den politiska utvecklingen i Tyskland hotar tyvärr att minska stödet för Ukraina.
Den bistra sanningen är att både omfattningen av och takten i vår egen upprustning måste ökas. Nu.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
