Vår bästa tid var då
Det krävdes inget dataintrång för att komma åt Socialdemokraternas valplan för 2014. Valledaren Jan Larsson, tidigare statssekreterare hos Göran Persson, är återuppstånden för att ta partiet tillbaka till makten och härligheten. Han ska omvandla Socialdemokraterna till ett framtidsparti. Larsson tog avstamp för det språnget med att påpeka att Hjalmar Branting är död. Därefter serverade han den socialdemokratiska valbuffén inför supervalåret, där både Europaparlament och riksdag ska väljas.
Så vad består omprofileringen av? Jo, sossarna ska uppfattas som ”tydliga”, ”kompetenta”, ”handlingskraftiga” och ”framtidsorienterade”. Det ska ställas i kontrast till att partiet i dag förknippas med ”Allt till alla”, ”Alla kan allt”, ”Snällhet” och ”Stolt historia”.
Valet ska göras till en strid mellan jobb, skola, välfärd och fortsatta skattesänkningar. Vari motsättningen mellan skattesänkningar och fler jobb ligger får LO-ekonomerna förklara. Flummigare ändå är att framtidsinvesteringar ställs mot privatiseringar. Där får allt Larsson & co slipa lita bättre på den försvunna socialistiska diamanten.
Marknadsföringsprosan är tänkt att få varumärket Socialdemokraterna att förknippas med moderna värden som går att ta mer betalt för och samtidigt sälja mer av. Eller i detta fall: håva in röster. Till sin hjälp har partiet inte bara Stefan Löfven utan också 70 miljoner kronor att rulla in i kampanjer, med EU-valet som uppvärmning. LO:s medlemmar, oavsett egna partisympatier, bidrar flott till att kränga den fräscha röda rosen.
Budskapet ska vara att Sverige är fint, men att borgarna håller på att förstöra det inifrån. ”Någonting håller på att gå sönder.”
Orden privatisera, vinst och skattesänkning är fortfarande fula, men däremot det är fint med jobbiga morgnar. Valstrategerna tar i från tårna, utan tanke på eventuella obehagliga associationer med meningar som: ”Vi ska bo i ett land där kvinnor och män går till jobbet, tar ansvar, känner sig trygga och just därför är fria.”
Nu är det, med socialdemokratiska historiska mått, inga hisnande mål som sätts upp. I riksdagsvalet är 35 procent av rösterna det som anses behövas för att bilda en ”s-ledd regering”. I morgon onsdag presenterar SCB sin stora väljarsympatiundersökning som ger mer vägledning hur nära den gränsen Socialdemokraterna ligger i dag.
Det är förmodligen en klok strategi att sikta lagom högt. Med opinionsvinden i ryggen är det möjligt att partiet överträffar förväntningarna. Det är de osäkra, de som röstade på alliansen förra gången men som funderar på att byta till det röda laget, som S tänker rikta in sig på. Det ska knackas dörr – 1,2 miljoner svenskar, analyserade som möjliga S-röstare ska få hembesök. 300 000 ska bli uppringda. Och framtidspartiet ska lanseras hårt i tv-reklam – en lätt ironisk blinkning till gångna tiders jakt på radiopirater och tv-satellitmottagare.
70 miljoner kronor lär inte förslå långt för att sy ihop Stefan Löfven med Framtidspartiet. Valstrategin för 2014 liknar mer ett försök att återuppliva det som en gång var, Socialdemokraterna som morfar och mormor kände dem: Gör din plikt, kräv din rätt. På gott och ont är det nog också så Stefan Löfven egentligen vill ha det.
