Anders Gustafsson: Vänta nu. Vi skulle väl knäcka gängen, inte göda dem?

Sedan dess har han varit på fri fot – åklagaren vet inte om han är kvar i Sverige eller har flytt utomlands.

Trots att han håller sig undan söker han nu, genom sin advokat, ersättning från Justitiekanslern för att han tidigare suttit häktad för ett brott han friades för i hovrätten.

Så löd en häpnadsväckande ingress i en nyhetsartikel i DN häromdagen (den 29 mars).

Kan det vara sant?

Det verkar inte bättre. Gängmannens, Milad Safis, advokat Daniel Roos är till och med intervjuad av tidningen. Men advokat Roos vill inte uppge om han varit i kontakt med den fritagne gängkriminelle han företräder. Vem vet, kanske vore det ”oetiskt” av advokaten att svara på detta eller om den gängkriminelle han företrädare är utomlands, likt den kurdiske räven.

Når gängmedlemmen framgång med sitt ersättningsanspråk kan han emotta runt 160 000 kronor från oss skattebetalare ”för det lidande han utsattes för då han 2021 satt häktad i sju månader för rån, olaga frihetsberövande och försök till grov utpressning” eftersom han senare frikändes i hovrätten. Det blir många drinkar på en strand någonstans, om gängmedlemmen nu är utomlands.

Men det måste väl ändå vara helt osannolikt att han kommer att få några pengar?

Det vore väl absurt om en dokumenterat gängkriminell – även om Milad Safis frikändes i målet där han frihetsberövades – kunde få pengar från oss hederliga medborgare samtidigt som han är på rymmen från ett tioårigt fängelsestraff?

Om du håller det för osannolikt, håll nu i hatten.

I en granskning, från tidigare i år, berättade DN att ”varje år betalar staten miljonbelopp till gängmedlemmar som suttit frihetsberövade men sedan friats”. I granskningen av Justitiekanslerns utbetalningslista noterade tidningen bland annat att "förra året betalades 1,7 miljoner kronor ut till 30 av dem, varav många har misstänkts för skjutningar och sprängdåd” (DN den 14 februari).

Och inte nog med att skadestånden som betalas ut till de gängkriminella i sig är provocerande, utbetalningarna ställer i sin tur till problem för åklagarna när de ska beslagta tillgångar hos gängkriminella.

Ordningen råder nämligen att personer måste bevisa hur de fått tag i pengarna som de använt för att köpa dyra statusprylar. Och om man som gängmedlem har noll kronor i taxerad inkomst och samtidigt bär en Rolex-klocka uppstår här problem. Men de gängkriminella som fått skadestånd för att ha blivit frikända i något mål kan ju därefter alltid säga att de köpt Rolex-klockan med pengar från Justitiekanslern, alltså oss alla svenskar.

”Om vi tar de här killarna med mycket pengar eller dyra klockor är det alltid ett alibi de kan ha: ”Jag har fått pengar av JK”. Det kan vara svårt att motbevisa”, sa åklagaren Lisa Åberg till DN i tidningens granskning av skadestånden från Justitiekanslern som går till gängkriminella.

Ska man skratta eller gråta? Kanske gråtskrika?

I flera års tid har vi från såväl politiker som polisledning gång efter annan fått höra att vi ska och måste knäcka gängen. Att vi parallellt med alla nyheter om avrättningar, sprängningar, biljakter, skjutningar, oskylda offer, rån och narkotikaförsäljning göder dem med våra skattepengar stod tydligen i det finstilta.