Vänstern sviker Ukraina

”Vi slåss inte med pengar, vi slåss med vapen.” Josep Borrell, EU:s representant för utrikesfrågor, svarade rakt på en journalists fråga om att EU ställer upp med vapen och stridsflygplan till Ukraina.

Samma löften har levererats av flera enskilda medlemsländer. För Europa är Tysklands besked om en gigantisk försvarssatsning för egen del och vapenstöd till Ukraina det mest överraskande och viktigaste. Med sin historiska erfarenhet inser den tyska ledningen att mot Putins krig måste alla stå samlade.

Även i Sverige enades regering och riksdag på måndagen om att – bland annat stöd – skicka 5 000 pansarskott. Alla partier var överens. Utom ett: Vänsterpartiet. Partiets representant i finansutskottet, Ali Esbati, försökte förklara reservationen. ”Det är pansarskotten som har varit problemet för oss” sa vänsterpartisten till Sveriges Radio. Däremot tänker sig Vänsterpartiet att skicka pengar till Ukraina för motsvarande belopp så att de kan köpa vapen. Sveriges Radios reporter ställde den raka frågan: ”Det är okej att ge pengar så att Ukraina kan köpa vapen från annat håll?” Esbati: ” Det är så vårt förslag har sett ut ja.” Reportern: ”Är inte det inte hyckleri?” Esbati: ”Det är en del av en samlad bedömning om hur Sverige ska hantera sin egen lagstiftning och praxis kring sin vapenexport.”

Det är inte ofta denna ledarsida med oreserverat medhåll citerar en miljöpartistisk politiker. Men det händer. Rasmus Ling, gruppledare för Miljöpartiets riksdagsgrupp, har nu skrivit in sig på den korta listan med tweeten: ”Ja, det är emot praxis att förse Ukraina med vapen så som förbereds nu. Men vet ni vad som mer är emot praxis, Vänsterpartiet? Att urskillningslöst attackera och bomba Ukrainas befolkning.”

Sverige är ett litet land i sammanhanget, men det militära stöd som EU, EU:s medlemsländer, USA, Storbritannien med flera riktar till Ukraina är avgörande. Det är så nära man kan komma att sätta in trupper utan att faktiskt göra det. Enigheten är imponerande, även inom parlamenten. Den enigheten borde också ha manifesterats i Sveriges riksdag. Vänstern svek.

Samtidigt är de allt hårdare ekonomiska sanktionerna viktiga. Upptrappningen av dem börjar nu bita i Ryssland. Oligarkerna är oroliga för sina förmögenheter. Rysslands centralbank kan inte sälja tillgångar för att försvara rubelns snabba fall mot andra valutor. Svaret från centralbanken blir chockhöjd styrränta. Det är bland annat tänkt att motverka bankrusningar, att ryssarna tar ut alla rubel från banken.

Isoleringen av Putin är unik. Putins krig har mot hans intention samlat väst på ett sätt som despoten inte sett framför sig. Det tog tid, men väl ställda inför Putinregimens fulla brutalitet har demokratierna enats. Det märks också i Förenta Nationerna, som på måndagen samlades till en extra session till följd av Ukraina-kriget, ett möte som inte Ryssland kunde stoppa med veto i säkerhetsrådet.

FN må vara uddlöst när det kommer till att ingripa direkt i kriget. Men här blir Putinregimens vridna världsbild samtidigt tydlig. Rysslands FN-ambassadör drog hela Kremls propaganda. Allt går ut på att Ukraina startat konflikten, att Ryssland måste skydda befolkningen i östra Ukraina, att Ukraina måste avnazifieras och att det som Putinisterna kallar juntaregimen måste bort. Paradoxalt nog kan det vara den typen av propaganda som till slut förändrar FN i grunden. Kreml och Putin kan inte tillåtas styra omvärldens reaktioner och aktioner mot en makt – den egna – som anfaller en fredlig granne och demokrati. Som Ukrainas FN-ambassadör Sergiy Kyslytsya konstaterade: ”Om Ukraina inte överlever, då överlever inte FN.”