Vänstern river upp makten
Så sent som förra veckan trodde denna ledarsida inte att Stefan Löfvens regering skulle falla. Prognosen visade sig vara förhastad, det ser nu onekligen betydligt mörkare ut för Löfven. Vänsterledaren Nooshi Dadgostar har gjort klart att hon är beredd att stödja den misstroendeförklaring som Sverigedemokraterna lämnat in mot Stefan Löfven, och som ser ut att genomföras på måndag.
Att Vänsterpartiet inte tvekar om att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna i en av riksdagens största frågor, den om regeringens förtroende, förändrar spelplanen för svensk politik. Kan man fälla en regering tillsammans med ett parti man inte kan förhandla med om andra saker?
På ett sätt är det som sker både väntat och nödvändigt. Att genom decemberöverenskommelser och januariavtal försöka runda riksdagens sammansättning med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är något som till slut slår tillbaka. Den stunden ser ut att vara kommen nu.
Att Vänsterledaren driver sin politik, i detta fall att vara emot friare hyressättning i nyproduktion, är logiskt. Att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstar emot regeringen är lika logiskt. Det är oppositionens jobb. Det vore mer omvälvande om de tre partierna tolererat regeringen och passivt stött den. När det talas om ansvar är det också ett ansvar att opponera och vilja regera.
Stefan Löfven hade räknat med att förhala hyressättningsfrågan till nästa sommar, lagom till ett par månader före ordinarie val hösten 2022. Det finns en utredning men ingen proposition. Det var en medveten utdragen process, som skulle hålla januariavtalet levande utan att stöta sig med Vänsterpartiet. Smart som i Sosse.
Löfven har alltså inget lagförslag att dra tillbaka. Men Vänsterledaren sväljer inte det, hon vill ha klart redan nu att regeringen Löfven inte tar ett steg närmre mot att genomföra någon form av förändring i riktning mot marknadshyror.
Stefan Löfven talade på torsdagseftermiddagen om att det är farligt med regeringskris och att de fyra partierna måste svara på vad de ska ersätta honom med. Men Stefan Löfven har själv sytt ihop ett minimalt regeringsunderlag som utgick från att utesluta två partier från inflytande. Det är trots allt Stefan Löfvens och hans regerings ansvar att leda och regera Sverige, oppositionens jobb är inte att göra det möjligt. Klarar regeringen inte att hålla stödet i riksdagen, då är regeringen per definition svag. Stefan Löfvens regering är svag.
Löfven har nu fredagen och helgen på sig att plåstra ihop såren med Vänsterpartiet och få med sig januaripartierna – i första hand Centerpartiet – på det. Att Nooshi Dadgostar är ny på partiledarposten gör att Löfven har svårare att förutse hur hon agerar, hittills har han inte kunnat läsa av henne. Statsministern har räknat med att Vänstern till slut viker ned sig som så många gånger förut. Han kan möjligen också vänta på en intern reaktion inom Vänstern mot att partiledningen är beredd att stötta ett misstroende väckt av Sverigedemokraterna.
Annie Lööf lär också få en central roll i detta. Det är inte omöjligt att Centerledaren kommer ut med ansvarskortet i hand, hon kan kalkylera att det kortet är viktigare att spela än att driva genom hyresreformen. Känslomässigt kan Lööf driva på Vänsterpartiet om hur det gör sig beroende av Sverigedemokraterna. Lyckas Lööf med det och räddar regeringen har hon än mer knutit Löfven till sig i ett ömsesidigt beroende och förtroende. Även om Löfven faktiskt faller, kan Lööf i ett senare skede tjäna på att ha visat sitt stöd. Att få ihop det med vad Centerpartiet och Lööf tycker i sakfrågan om hyror är en annan sak, men den politiska matematiken har sina egna lagar.
Vänsterledarens stora stötesten är att hon saknar en motkandidat till Stefan Löfven. Nooshi Dadgostar gjorde på sin presskonferens klart att hon inte tänker stödja Ulf Kristersson. Samtidigt har Moderaterna och Kristdemokraterna ännu möjlighet att erbjuda Vänsterpartiet något i utbyte. Exempelvis att inte driva hyressättningsfrågan – även om det egentligen är moderat politik. Det känns dock som ett långskott att Vänsterpartiet till slut skulle utgöra underlag för vad man kallar ett konservativt block. Om Nooshi Dadgostar har dragit ut linjerna av sitt beslut att driva hyresfrågan till sin spets genom att fälla regering vet vi inte.
Men säkert är att hon kan bli historisk som den som drev Sverige till ett första extra val. Det pallade aldrig Jonas Sjöstedt med att göra, han snackade mest. Troligen var det vad Stefan Löfven räknade med att även efterträdaren skulle göra. Vilken missräkning. En missräkning som statsministern delade med denna ledarsida, ett faktum som dock knappast tröstar honom.
