Välfärdssystem som sänker välfärden
En man fejkade sin död i Irakkriget 2005 och från 2007 fick hans anhöriga ersättning i form av efterlevandestöd från Pensionsmyndigheten. Pengarna sattes in på ett konto som tillhörde änkans nye man. 13 år senare gjordes ett dna-test som visade att den nya mannen var identisk med den som påstods ha dött i Irak. En bluff som svenska skattebetalare fått stå för. (SVT 28/9)
Vanligare än att fejka död är att inte tala om för Pensionsmyndigheten att man har pension från ett annat land och därmed få del av den skattefinansierade garantipensionen och bostadstillägget, eller att flytta utomlands och hyra ut sin bostad i Sverige i andra hand, men ändå fortsätta vara skriven i Sverige och få garantipension och bostadstillägg.
De enskilda bluffarna är upprörande nog. Än värre är organiserade avancerade fuskupplägg, där företag bildas och används för att plocka försäkringskassan på pengar. Assistansersättningen är en sådan konstruktion som har öppnat för fusk, som bland annat lokala maffior har utnyttjat.
Tanken med assistansersättningen, med Bengt Westerberg och dåvarande Folkpartiet som arkitekter, var att enskilda människor med funktionshinder skulle få större frihet att själva välja vem som hjälpte dem för att få en fungerande vardag. Även anhöriga skulle kunna agera som assistenter mot ersättning. Tanken var och är fortfarande god.
Men kostnaderna skenade dock från införandet 1994 och framåt. 2019 handlade det om 24 miljarder kronor i assistansersättning. Det motsvarar nästan hela polisens budget på 26 miljarder kronor 2019. Som Anna Dahlberg på Expressen förtjänstfullt uppmärksammat ökade antalet brukare och assistenter bland annat genom att assistansbolag fann familjer med funktionshindrade barn utomlands. Genom att assistansbolaget först anställde och fick arbetstillstånd för en vuxen kunde sedan resten av familjen anhöriginvandra. Därefter fick familjen också assistansersättning för barnet. Det som var tänkt som ett nationellt assistanssystem blev något helt annat.
Kostnaderna för assistansen kommer dock enligt Försäkringskassans (utgiftsprognos 2020-2023) att ligga ungefär stilla de kommande åren, eftersom antalet brukare sedan 2015 minskar på grund av att färre beviljas ny assistans. Under en period fick fler dessutom indragen assistans vid omprövningar. Antalet brukare minskade med omprövningar och många har fått försvara sina ersättningar när granskningarna hårdnat. Tyvärr får en del familjer betala priset för en tömning av socialförsäkringssystemen som är cynisk och organiserad. En del ömmande fall når pressen. Vilket då leder till att reglerna återigen mildras för att fler ska få ersättning. Omprövningar ska därför sedan 2018 inte längre göras vartannat år. En lagändring i juli 2020 gör dessutom att runt 120 fler kommer att beviljas assistansersättning.
Hur stort missbruket inom assistansersättningen är vet ingen. Men en åklagare Björn Roslöf skriver i Expressen 28/9: ”Efter mina diskussioner med Försäkringskassan, och med beaktande av vad jag själv upplevt som åklagare, skulle jag bli mycket förvånad om fusket understiger 50 procent av all utbetald assistansersättning.”
50 procent är en siffra svår att ta till sig, kanske är den gravt överdriven. Men om det så handlade om 10 procent vore det en nivå av fusk och bedrägeri på helt oacceptabelt nivå – 2,5 miljarder kronor är vad Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten gemensamt fick i anslag i nästa års budget.
Roslöf beskriver ett fall med ett företag som omsatte 80 miljoner kronor: ”Företagets affärsidé var att hitta på eller kraftigt överdriva brukarnas vårdbehov för att mjölka systemet på assistansersättning.” Han skriver dessutom att många stor del av tiden befinner i sina tidigare hemländer, lagstiftningen öppnar för att göra det under sex månader per år.
Priset är högt för kriminalitet och överutnyttjande kopplad till välfärdssystemen. Det gör att de som har betalat för att för en statlig trygghetsförsäkring för egen och andra medborgares del i själva verket betalar för att bli bestulna. Det skapar motsättningar och misstänksamhet när bluffare från andra länder utnyttjar det svenska systemet, emellanåt med fejkade identiteter. Det slår mot den seriösa företagsamheten som ställs under hårdare kontroll eller som helt kommer att nekas att vara en del av exempelvis assistansen. Valfriheten och inflytande kommer att minska för hjälpbehövande och anhöriga.
Läxan är hård. Nationella offentliga skattefinansierade välfärdssystem måste vara omgärdade av ett starkt skydd. Annars kommer de att utnyttjas och notan få betalas av alla de skötsamma. Det som var tänkt att vara ett offentligt välfärdssystem blir då något medborgarna får betala för genom sänkt välfärd och ökad kriminalitet.
