Välfärdens utveckling

Arga tågresenärer, upprörda elkunder, utländska bärplockare som utnyttjas hänsynslöst och ilska mot skatte­smitande riskkapitalister som driver vårdföretag. Det är några effekter av avregleringarna i Sverige. Tyvärr är de också avarter som inte är representativa för helheten.

Sverige är det land i västvärlden som sedan i mitten av 1990-talet snabbast liberaliserat sin ekonomi. Det visar det index som den liberala tankesmedjan The Heritage Foundation tagit fram på uppdrag av Svenska Dagbladet. En avreglerad elmarknad, avskaffandet av tågmonopolet och generösare regler för arbetskraftsinvandring är några exempel på hur ekonomin har blivit friare. Men inte bara det, den traditionella välfärdssektorn har också öppnats upp för privata aktörer. Nära var femte anställd inom vård, skola och omsorg arbetar i dag i privat regi.

Det har lett till att vi lämnat tidigare monopolmarknader bakom oss och fått en kraftigt ut­ökad valfrihet för individerna.

De genomförda avregleringarna ska ses mot bakgrund av den djupa krisen på 1990-talet. Den svenska ekonomin var då i en rejäl svacka och det fanns stora hål i finanserna. För att komma i balans igen krävdes det stora nedskärningar i den offentliga sektorn och därefter kunde ekonomin sakta med säkert återhämta sig. Genom att sätta ett tak på hur stora statens utgifter fick vara och införa ett överskottsmål grundlades en stabilitet som gagnade Sverige väl när den globala finanskrisen slog till 2008.

Det är viktigt att fortsätta på den inslagna vägen och upprätthålla en hållbar ekonomi. Ett land kan inte bygga sin ekonomi med att lägga underskott på underskott, en sanning som blivit alltför uppenbar för många länder i Europa. En stabil ekonomi är förutsättningen för att kunna finansiera vårt välfärdssamhälle.

I september förra året vållade rapporten Konkurrensens konsekvenser från SNS stor debatt. En av rapportens slutsats var att det inte fanns några vetenskapliga belägg för att de senaste tjugo årens privatiseringar har lett till ökade effektiviseringar. Trots att forskarna bakom rapporten efterfrågade mer utvärderingar tog många tillfället i akt att kritisera privatiseringarna inom välfärden. När vanvården på några Caremaboenden i Stockholm senare på hösten avslöjades tog debatten om privata alternativ fart igen. Tyvärr blir bilden missvisande när enstaka privata boenden blir representanter för hela branschen.

Allting är inte perfekt, det måste hela tiden göras justeringar. Det görs nu genom att man förbereder en skärpt lagstiftning för att stoppa de ”aggressiva ränteupplägg” som finansminister Anders Borg (M) kallar riskkapitalbolagens metoder för att undvika skatt i Sverige på vinster från skattefinansierad vård och skola.

Men det är inte bara genom lagstiftning som justeringar måste göras, alla offentliga upphandlingarna kräver god kompetens av beställarna så att skattemedlen utnyttjas på bästa sätt.

Det är inte driftsformerna i sig som ska vara i fokus utan innehållet, själva kvaliteten på de tjänster som utförs. Därför måste det alltid ställas tillräckliga kvalitetskrav på utförarna oavsett de är offentliga eller privata. Välfärden är inget självspelande piano utan den kräver ständig förvaltning och utveckling. Det är politikernas ansvar på alla nivåer – på riksplanet, i landstingen och i landets alla kommuner.