Välfärden är inget självspelande piano
Efter den senaste tidens larmrapporter om undermålig vård på två äldreboenden som Carema Care driver i Stockholm har debatten varit livlig om privata vårdgivare. Framför allt har Caremas upplägg där man undviker skatt i Sverige samtidigt som man snålar med resurserna till vården fått befogad kritik. Vinstintresset får aldrig gå ut över vårdkvaliteten.
På en pressträff på måndagen med tre ministrar kom regeringens snabba svar. Äldreminister Maria Larsson (KD) berättade att Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda om det finns några kvalitetsskillnader mellan privat och offentlig omsorg och justitieminister Beatrice Ask (M) sa att man ska se över möjligheten att stärka skyddet för uppgiftslämnare som jobbar i privat regi.
Men de tyngsta åtgärderna kom nog finansminister Anders Borg (M) med, åtgärder kopplade till skatter. Skatteverket får i uppdrag av regeringen att undersöka hur företag inom vård, skola och omsorg försöker att undvika att betala skatt i Sverige genom interna räntetransaktioner till ägarbolagen. Regeringen påskyndar också arbetet med att ta fram en stopplagstiftning som kan träda i kraft redan 2013. Tanken är att stopplagen ska stoppa ”den här typen av tvivelaktiga och aggressiva ränteupplägg”, som finansministern uttryckte det. Bakgrunden är bland annat Carema Cares sätt att undvika skatt i Sverige.
Detta är viktiga åtgärder. Uppstår det sprickor i välfärdsbygget måste dessa täppas till. Men det ska samtidigt poängteras att i sig är det ingen skillnad för vårdtagaren vem som utför verksamheten så länge vårdkvaliteten upprätthålls.
Att sätta kvaliteten i första rummet missar Kommunal i sin rapport om äldreomsorgen som nyligen kom ut. Istället fokuserar man på att resurserna till äldrevården minskat rejält sedan 1980 trots att vi blir allt äldre. Men det går också att vända på det. Tänk om det är så att fler äldre är friskare och trivs bättre med att kunna klara sig själva hemma? Den frågeställningen får inget utrymme i rapporten.
Frågan är också om äldreomsorgen verkligen får för lite resurser. I slutet av rapporten framgår svart på vitt att Sverige är det land som lägger mest andel av BNP på offentligt finansierad äldreomsorg av alla OECD-länder. I Sverige är den andelen 3,3 procent vilket ska jämföras med genomsnittet inom OECD på 1,1 procent.
Det finns uppenbarligen resurser till äldreomsorg i Sverige. Det handlar om att fördela dessa på bästa sätt och få ut så hög vårdkvalitet som möjligt. Självklart är det inte lätt. Välfärden är inget självspelande piano. Därför krävs det hög professionalitet i alla kommuner för att rätt upphandla välfärdens uppdrag som vård och omsorg. Där, i kommunerna, finns kanske den största utmaningen.
